14 februari 2012, GU Journalen nr 1-12
I GU Journalen nr 7/2011 går elva ledamöter av Professors-föreningen vid GU till försvar för de kollegiala styrelseformerna. De anför att den kollegiala formen innebär att dygder som opartiskhet, intellektuellt mod, viljan att pröva och ifrågasätta, öppenhet för andras idéer och frånvaron av personliga antipatier kommer att dominera vår verksamhet. Jag är enig så långt att normer som dessa utgör universitetens livsluft. Problemet som jag ser det är ”de elvas” argument att de kollegiala styrelseformerna är en garant för att dessa normer/dygder kommer att dominera vår verksamhet. Jag önskar att det vore så men dessvärre är jag numera tveksam. Jag uppfattar att sedan rätt länge kommer hotet mot dessa principer lika mycket inifrån akademin och forskarna själva som utifrån eller ifrån universitetsledningarna. Ett klart exempel är väl de krafter som velat ”genusmärka” all forskning och undervisning vid universiteten i Umeå, Uppsala och Lund. Min egen erfarenhet av kollegiala styrelser vid GU är att de utmärkts av svårartad avundsjuka, oförmåga att bortse från egenintresse, oförmåga när det gällt att ingripa mot svårt dysfunktionella enheter och stora doser av oförmåga till förändring.
Själv har jag genom åren haft några småkritiska synpunkter på tre synnerligen kollegialt styrda forskningsinriktningar, nämligen den neo-klassiska nationalekonomin, delar av den humanistiska forskningen och delar av genusforskningen. Inte kan jag säga att jag har blivit bemött av dessa kollegor efter de vackra principer som ”de elva” håller fram. Tvärtom har personangreppen haglat, nidvisor har producerats och förolämpande personangrepp varit legio (inkluderande kommentarer från ledande genusforskare och en universitetskansler att kritik som den jag fört fram måste bero på att jag inte varit vid mental hälsa). Viljan att föra dialog har varit noll och viljan att lyssna på kritik varit obefintlig (nationalekonomerna har numera bättrat sig avsevärt, det skall sägas). När dessa kollegor blivit inbjudna till det forskningsseminarium som jag själv ansvarat för, just därför att jag hyllar de principer ”de elva” lägger i dagen, har de blivit storligen förvånade och smått förstummade (för att bara nämna genusforskningen så har bland andra Tiina Rosenberg, Eva Lundgren, Maud Eduards och Agneta Stark varit gästföreläsare vid det forskningsseminarium jag ansvarar för).
Så, jag undrar helt enkelt om ”de elva” har rätt, att dessa vackra dygder och principer faktiskt bäst värnas av kollegiala strukturer och hotas av mera makt till fakultets- och universitetsledningar. Vad jag kunnat finna ut från vistelser vid några amerikanska spetsuniversitet och samtal med en del kollegor där i ansvarig ställning är att de utmärks av både en mycket stark linjeorganisation och starka kollegiala strukturer. Problemet vid de svenska universitet jag varit vid är att de utmärks av både svaga (och inte så lite opportunistiska) ledare i linjen och svaga kollegiala strukturer. Således, jag tror inte att detta är ett nollsummespel utan att felet hur våra svenska lärosäten är organiserade ligger annorstädes. Riktigt var vet jag uppriktigt sagt inte men det kunde vara värt en längre diskussion.
Bo Rothstein
Professor i statsvetenskap
Bo Rothstein har rätt i att vi inte har formulerat den fullkomliga lösningen. Men det var heller inte vårt anspråk. Det är lätt att hålla med om att både linjeorganisation och kollegiala strukturer behöver stärkas. Vår hållning är att problemet inte löses genom att man kör över kollegialiteten med företagsledning, något som Rothstein knappast förespråkar men som håller på att realiseras.
Docenten i statsvetenskap vid Uppsala universitet, Shirin Ahlbäck Öberg, menar att autonomiprocessen inneburit ökad politisk styrning. ”Den konstitutionella balansen mellan linjeorganisationen och det kollegiala styret har därmed kraftigt förskjutits till linjeorganisationens fördel” skriver hon i Det goda universitetet (Uppsala 2011).
En diskussion av svenska lärosätens organisation välkomnas och vi ser fram emot Rothsteins fördjupade diagnos. Vi känner dock oro för att de strukturer som värnar kollegialiteten monteras ned. Det måste finnas andra vägar framåt än den vi nu vandrar.
Styrelsen för Göteborgs och Chalmers professorsförening
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Förnyelsearbetet fortsätter i år
GU bantar på språken
De små språken håller inte måttet, enligt en analys. En besparingsåtgärd som får stora konsekvenser, hävdar lärare.
Vill inte bli diskriminerad
Det är kränkande att ålder istället för prestation har blivit en värdeindikator på hur länge det anses lämpligt att jobba, menar Margareta Hanning.
Skärpta rutiner
Nu ställs det krav på att alla redovisar bisysslor, men hittills har bara 40 procent gjort det.
Nytt forskningsfartyg om två år
Det är planen, men vägen dit är lång och det är många krav som ställs på ett nytt fartyg.
Fyra män och två kvinnor
Här är kandidaterna till jobbet som prorektor
Vad händer med Jubileumsfonden?
Klimatförändringar känsligare än vi tror, hävdar Kent Salo.
Regelsamlingen riskerar att leda till likformighet och låga krav.
Studenter är inte lata och bortskämda. Jens Stilhoff Sörensen svarar.
Svenska universitet har både svag ledning och svag kollegialitet, framhåller Bo Rothstein.
Vår lagliga rätt att undervisa och forska undermineras.
Sulf värnar om lärarnas upphovsrätt.
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-1-12/replik--kollegiala-strukturer-inte-alltid-en-garanti/?skipSSOCheck=true&referer=http%253A%252F%252Fwww.google.se%252Furl%253Fsa%253Dt%2526rct%253Dj%2526q%253D%2526esrc%253Ds%2526frm%253D1%2526source%253Dweb%2526cd%253D3%2526sqi%253D2%2526ved%253D0CD4QFjAC%2526url%253Dhttp%25253A%25252F%25252Fwww.medarbetarportalen.gu.se%25252Faktuellt%25252Fgu-journalen%25252Farkiv%25252F2012%25252Fnummer-1-12%25252Freplik--kollegiala-strukturer-inte-alltid-en-garanti%25252F%2526ei%253D53Q4Ua6gF8qQswa7h4Fw%2526usg%253DAFQjCNGiNQV3oTIhTLuW9RPSNH7HyXRZ4g%2526sig2%253DADJAjKwfEls1lGsxPTOqYg%2526bvm%253Dbv.43287494%252Cd.Yms
Utskriftsdatum:
2024-03-29