27 mars 2012, GU Journalen nr 2-12
De finns inte med i någon statistik, ändå jobbar de.
Anja Franck har rest runt i Malaysia för att kartlägga kvinnors osynliga arbete. Med sig hade hon tolken Zul Affan bin Ramli vars insats till avhandlingen var ovärderlig. Han kom till Anjas disputation.
Vi träffas dagen före disputationen på arbetsrummet, på fjärde våningen på Handelshögskolan. Boken är tryckt och klar sedan några veckor men ändå är Anja nervös och ängslig över hur det ska gå.
– Det är den första sammanläggnings-avhandlingen som läggs fram på min institution och man är ju, som alla andra, rädd för att den stora bluffen ska avslöjas, säger hon på fullt allvar.
Resultatet av fem års arbete sammanfattat i 134 sidor. Samtidigt finns känslan av lycka i luften. Hon konstaterar att avhandlingen har varit det roligaste hon gjort i hela sitt liv.
– Det är helt fantastiskt. Att skriva en avhandling har varit en drömsysselsättning. Alla har sagt till mig att du kommer att vara så trött på det, men det är jag inte. Jag är otroligt sugen på att fortsätta skriva artiklar på det material jag har.
Tolken Affan, som står vid hennes sida, är både rörd och glad.
– Jag kunde knappt tro att det var sant när Anja berättade för mig att handledaren Claes Alvstam hade ordnat så att jag kunde komma hit till disputationen. Jag är oerhört tacksam. Det som Anja har gjort är en fin och seriös sak. Jag är glad om jag har kunnat hjälpa till, säger han ödmjukt.
Det märks att de känner varandra väl. Anja och Affan har under de senaste åren umgåtts intensivt under ett par veckor per år. Ibland 24 timmar om dygnet. De har bråkat, grälat, skrattat. Och på vägen har de blivit goda vänner. Anja beskriver Affan mer som en forskningsassistent än tolk.
– Vi fick leta upp kvinnorna och där har Affan varit till stor hjälp. Han har ordnat allt praktiskt, bokat intervjuer och planerat resor. Sedan kunde allt hända. Vi hade kanske bestämt att göra ett antal intervjuer i en viss by, men så regnade vägen bort eller så gick bilen sönder och så fick vi på kort varsel få tag på en motorcykel men utan att det fanns några hjälmar.
För Anja var det självklart att Affan skulle vara med på den stora dagen.
– Vi har samlat ihop materialet tillsammans under ganska stor möda. Det hade känts konstigt om han inte var med när vi gick i hamn. Ingen annan känner materialet lika bra som han.
Under de senaste fem åren har Anja rest fram och tillbaka flera gånger till Penang i Malaysia. Totalt har hon tillsammans med Affan intervjuat 80 malaysiska kvinnor som inte syns i den officiella statistiken.
Arbetet har varit roligt, tidsödande och jobbigt på samma gång, berättar Anja som tänker tillbaka på alla intervjuer som hon gjorde på marknader eller i kvinnornas hem.
– I början upplevde jag intervjusituationen som rätt kaotisk. Det var mycket ljud överallt. Kvinnorna jobbade ju samtidigt, de var ibland tvungna att gå därifrån, barnen kom hem från skolan och folk slog sig ner och undrade vad vi gjorde. Men Affan var väldigt skicklig på att parera allt som hände och att följa upp där vi var i samtalen.
Under två och en halv månad var Anjas familj med. De bodde i ett pyttelitet rum hos en storfamilj på 12 personer som Anja lärde känna redan 1995 när hon reste runt i Malaysia. Att få bo så nära en familj var en stor fördel jämfört med att bo på hotell, upplever Anja.
– När jag sedan åkte ner själv då visste barnen vem jag bodde hos och kunde skicka med beställningslistor på malaysiskt godis. Sedan har Skype revolutionerat livet för arbetande föräldrar som är långt borta. Tänk att man kan ha daglig kontakt och att barnen kan visa upp sina teckningar.
Att det just blev Malaysia berodde på flera saker. Anja hade själv rest ganska mycket i Sydostasien tidigare och av alla länder i regionen har Malaysia lägst andel kvinnor på den formella arbetsmarknaden. Detta trots att landet har näst högst BNP i Sydostasien, fler kvinnor i högre utbildning än män och trots att kvinnor föder allt färre barn. Detta väckte hennes nyfikenhet.
– Malaysia har gått från att vara ett utvecklingsland till ett medelinkomstland på oerhört kort tid. Men trots snabb ekonomisk tillväxt och ökad utbildningsnivå har kvinnor aldrig kommit upp i över 50 procents förvärvsfrekvens. Förklaringen är att kvinnor stannar kort tid på den vanliga arbetsmarknaden.
Kvinnornas begränsade möjligheter till fast jobb påverkar även deras rätt till pension, sociala skyddsnät och barnomsorg. Kvinnorna riskerar också att bli mer beroende av männen.
Anja förvånades över att det finns så få studier om kvinnors osynliga arbete. Eftersom de huvudsakligen jobbar i den informella ekonomin syns de inte i den officiella statistiken.
– En majoritet av världens arbetare finns inom den informella ekonomin. Men eftersom vi inte kan kvantifiera den krävs det andra metoder. Man måste helt enkelt ut och se vad de gör och ställa frågor.
Vad säger din studie om kvinnors arbetsvillkor i andra utvecklingsländer?
– Exportorienterad utveckling framhålls som en modell för att skapa arbetstillfällen. Men i det malaysiska fallet klarar den inte att upprätthålla kvinnors deltagande på arbetsmarknaden under en längre tid. Om länder ska exportera sig ur en slags underutveckling, måste modellen åtföljas av en rad sociala reformer på arbetsmarknaden, om det ska vara hållbart i längden.
Anja framhåller också att det finns en mängd andra faktorer som påverkar dessa kvinnors möjligheter. Dels vilka krav de stora industrierna ställer på arbetarna, dels vilka normer som finns i samhället.
På flera sätt utgör den exportorienterade utvecklingsmodellen det perfekta äktenskapet mellan kapitalismen och patriarkatet, menar Anja. Ett: kapitalismen är intresserad av billig arbetskraft som är lätt att göra sig av med. Och unga, ogifta kvinnor är billigast att anställa. Två: Den sociala normen säger att gifta kvinnor ska vara hemma och ta hand om barnen. När kvinnorna gifter sig passar det därför både arbetsgivare och familjer att de inte längre jobbar i fabrikerna.
Men bilden av kvinnorna är inte nattsvart och ensidig, påpekar Anja. Även om arbetsvillkoren är tuffa och lönen ofta dålig, gör kvinnorna aktiva val för att klara av sin försörjning.
– Även om kvinnorna är förtryckta på arbetsmarknaden är de inte passiva offer. Tvärtom gör många av dem aktiva och strategiska val för att bemästra den situation de befinner sig i.
För Anja Franck, som är uppväxt med engagerade 68-föräldrar och blivit fostrad i den svenska kvinnorörelsens anda om rätten till försörjning, har det också varit en nyttig omprövning av förutfattade meningar.
– Jag kommer dit som en svensk medelklasskvinna och intervjuar kvinnor från en helt annan kulturell kontext. Jag har dragit mig för att tolka för mycket, utan har istället försökt återge kvinnornas berättelser och satt dem i ett större globalt sammanhang.
Det är exempelvis lätt att dra förhastade slutsatser om exempelvis jämställdhet och jämlikhet. För många malaysiska kvinnor har exempelvis begreppet ”hemmafru” en annan innebörd än hos oss. Det betyder inte att de inte arbetar.
– Jag som hade läst så mycket postkolonial teori trodde att jag var rustad för att inte hamna i de lätta fällorna, men det gjorde jag ändå. Jag tror att jag blivit mer medveten om att kontexten, det vill säga samhället och kulturen, har stor betydelse, vilket man måste respektera. Det finns ett inte ett enda sätt att se på utveckling eller jämställdhet. Det finns inte en väg.
Även tolken Affan säger att han har lärt sig mycket av Anja och fått upp ögonen för kvinnornas arbetsvillkor i samhället.
– Jag ser helheten mycket bättre nu, säger han.
Några dagar efter disputationen ringer jag upp Anja. Hon bubblar av glädje:
– Det gick faktiskt jättebra. Opponenten sade så många snälla saker om avhandlingen och kvällens fest var fantastisk.
Aktuell: Nyligen disputerat på avhandlingen From formal employment to street vending. Women’s room to maneuver and labor market decisions under conditions of export-orientation – the case of Penang, Malaysia. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi.
Idag: Arbetar halvtid på Centrum för Europaforsknng. Har också fått ett postdok -stipendium från Adlerbertska Forskningsstiftelsen för att studera markkonflikter som en följd av turismindustrins framfart i Penang.
Ålder: 38 år.
Familj: Mamma, syster, man, två döttrar, syskonbarn, svärfamiljemedlemmar och vänner.
Intressen: Tycker om samhällsdebatt. Och att pyssla. Samt det mesta som innefattar att jag får umgås med familj och vänner – här hemma och långt borta.
Oanad talang: Jonglör och eldslukerska. Distriktsguldmedaljör i boule.
Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Många vill ha inflytande över universitetet
Hur tar vi vara på unga forskare?
Hur ska det gå för Sverige som forskningsnation när unga,
lovande forskare inte får fast jobb?
Det är snart dags för val till fakulteterna. Beredningsgrupperna lämnar förslag som anställda får rösta om. Men något val, där man kan ta ställning till olika kandidater, handlar det inte om.
Hur starkt mandat får de nya dekanerna? undrar Håkan Billig
Med LIS blir det lätt för chefer att ha koll
Nytt kulturstråk ska bli motvikt till evenemangsstråk
40-årig förening vill bidra till en bättre värld
“Vi måste bli ännu mer internationella” - Rektor summerar visionsinternat
Krönika: Ola Sigurdson undrar vad som är universitetets idé?
Pilgrimsvandringen fick Thomas Hedner att byta spår. Resultatet blev en utbildning för entreprenörer
Tolken Zul Affan bin Ramli var hedersgäst på Anja Francks disputation
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-2-12/anja--forskare.-affan--tolk./?skipSSOCheck=true&referer=http%3A%2F%2Fwww.medarbetarportalen.gu.se%2Faktuellt%2Fgu-journalen%2Farkiv%2F2012%2Fnummer-2-12%2Fanja--forskare.-affan--tolk.%2F
Utskriftsdatum:
2024-03-29