Till startsida

Universitetet har ingen plats för unga forskare

27 mars 2012, GU Journalen nr 2-12

Vi behöver tydliga karriär-vägar nu! Det skriver Sveriges unga akademi i ett förslag till forskningspropositionen.
– Om vi handlar snabbt kan vi vända den forskningsflykt som
pågår och istället locka till oss duktiga unga forskare från hela världen, menar de.
Men nya regler verkar dröja.

Det kallas tenure track och handlar om att skapa ett färdigt spår för den forskare som vill göra karriär inom universitetsvärlden. Systemet finns i USA men också i många andra länder och går ut på att skapa tydlighet i varje steg om vad lärosätet förväntar sig av forskaren: en postdoktor ska kunna gå vidare till förslagsvis en fyraårig biträdande lektorstjänst, för att sedan, om forskaren uppfyller förväntningarna, få en tillsvidareanställning.
Idag fungerar det inte så, påpekar de fyra GU-ledamöterna i Sveriges unga akademi.
– I den nya högskole-förordningen finns ju forskarassistenttjänster inte längre kvar, förklarar Annette Granéli, forskarassistent i biofysik, och en av huvudförfattarna till förslaget. Det innebär bland annat att de tjänster som Vetenskapsrådet finansierade, och som fördelades i nationell konkurrens, är borta. Statsmakterna hade säkert goda tankar när de ville öka lärosätenas autonomi och ge dem möjlighet att själva bestämma vilka tjänster de ska ha. Men resultatet är att det numera inte finns någon plats i systemet för unga forskare.

Den postdoktor som kanske varit utomlands i två år kan möjligen hoppas på att få komma in i något projekt som nyligen fått anslag vid det egna lärosätet.
– Men det man lärt sig och utvecklat under postdoktor-s-tiden får man liten möjlighet att fortsätta med, påpekar Henrik Zetterberg, professor i neurokemi. Det innebär att vi fått ett system som konserverar den forskning som redan finns och gör det svårt för nya tankar att tränga fram.
För forskningsledarna är det heller inte lätt att anställa nydisputerade medarbetare.
– Antal att en finansiär ger mig ett treårigt anslag på tre miljoner kronor. Det kanske låter som mycket pengar men ger mig bara möjlighet att anställa en enda forskare. Jag måste ju ha lite medel över för själva forskningen också, påpekar Fredrik Bäckhed, docent i molekylär-medicin.
Han menar att det egentligen inte var något större fel på de forskarassistenttjänster som fanns tidigare.
– Problemet var vad som hände sedan, att forskaren efter fyra år inte kunde vara säker på någon fortsättning, hur duktig han eller hon än varit.


Fredrik Bäckhed, Henrik Zetterberg och Johan Åkerman

Det som hindrar införandet av ett tenure track-system är lagen om anställningsskydd, som innebär att en medarbetare har rätt till anställning efter två år. Men det går att göra undantag från LAS, påpekar Johan Åkerman, professor i fysik.
– Elitfotbollsspelare är exempelvis anställda på korta kontrakt, har oreglerad arbetstid och ingen rätt att vara kvar när deras karriär är över. Fackföreningarna påstår att LAS är viktigt för tryggheten men i det här fallet skapar lagen istället otrygghet för unga forskare som inte har någonstans att ta vägen.
De två år som en biträdande lektorstjänst är på idag är för kort tid för att kunna meritera sig, påpekar Fredrik Bäckhed.
– Och hur avgör man om en ung lovande forskare verkligen kommer att bli en framtida forskningsledare? Alla som disputerar kan ju inte bli forskningsledare och professorer. Det måste finnas ett tydligt system där de mest lämpade får möjlighet att visa vad han eller hon går för. Sedan behöver vi ge goda möjligheter också till den majoritet som inte blir forskningsledare. Inom industrin finns ju många olika sorters tjänster, som exempelvis tekniska experter, där duktiga medarbetare som inte håller på med forskning kan göra insatser. Något liknade borde finnas också vid universiteten.

Det finns flera fördelar med ett tenure track-system, påpekar Annette Granéli.
– Det handlar inte bara om tydlighet för de unga forskarna utan också om oberoende. Om rekryteringstjänsten innehåller ett visst ekonomiskt stöd kan forskaren starta en egen, självständig forskningslinje. Man blir inte så bunden till sin institution och kan kanske till och med ta risken att flytta till ett annat lärosäte. Att mobiliteten är låg vid svenska universitet är ju ett problem som många forskningsutvärderare påpekat.
Ett nytt rekryteringssystem skulle också gynna tvärvetenskaplig forskning, menar hon.
– Tvärvetenskap handlar om att studera olika områden och kunna hoppa mellan dem. De viktiga forskningsframstegen kanske inträffar först vid ett senare skede. Har man inte en struktur som kan fånga upp forskningsidéerna när de kommer, finns risken att de försvinner. Någonstans på vägen går kvalitet förlorad.

Ytterligare en fördel är att en tydlig karriärväg skulle locka forskare från andra länder till Sverige och Göteborg.
– Det är just precis nu som vi borde göra investeringar i forskningen för att vända den brain drain som pågått under lång tid, menar Fredrik Bäckhed. Både i Storbritannien och USA drar man ner på forskningsmedel på grund av den ekonomiska krisen. Det gör att det finns gott om duktiga forskare att locka över.
Sverige har nämligen mycket att erbjuda unga forskare i karriären, påpekar Henrik Zetterberg.
– Dels pågår här redan mycket intressant forskning av hög kvalitet. Men dessutom är det lätt att leva här. Bostäderna är inte så dyra och det är enkelt att ta sig med kollektivtrafik till jobbet utan att behöva pendla flera timmar varje dag. Dessutom har vi jättebra barnomsorg. Just nu befinner sig Sverige alltså i ett guldläge!

 


Text: Eva Lundgren   Foto: Johan Wingborg

Sidansvarig: Allan Eriksson|Sidan uppdaterades: 2013-01-17
Dela:

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-2-12/universitetet-har-ingen-plats-for-unga-forskare/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum: 2017-09-26

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?