ST och Seko säger nej till lönesättande samtal. De menar att den kollektiva förhandlingen ska gälla. Kollektivavtalet och löneavtalet ses som de viktigaste redskapen för att kunna påverka.
– MED LÖNESÄTTANDE samtal försvinner en stor del av förhandlingsrätten och kontrollen, fackets roll försvagas betydligt och därmed även medarbetarnas inflytande, säger Stefan Schedin, ordförande för ST-sektionen (OFR/S) vid GU.
– Dessutom strider det mot fackföreningens grundläggande värderingar som går ut på att ta tillvara medlemmarnas intressen i ett förbund. Det här är en ideologisk fråga om makt och inflytande.
Men på vilket sätt minskas inflytandet om medarbetarna får samtala direkt med chefen om lönen?
– För det första har arbetsgivaren ett enormt informationsövertag. Inför löneförhandlingarna förbereder vi oss genom att samla in väldigt mycket information. Vi sätter oss in i hur lönestrukturen ser ut, hur mycket pengar som finns i potten och hur dessa fördelas på en institution eller enhet. Det kan den enskilde medarbetaren inte ha någon koll på.
– Att det skulle handla om en förhandling är en missuppfattning. Det är endast ett samtal om lönen. Den enskilde medarbetaren kan ge input men i slutändan är det chefen som bestämmer lönen. I den nya modellen representerar den enskilde bara sig själv. På andra sidan bordet sitter alltid en representant för arbetsgivaren. Det är en ojämlik situation.
Enligt Stefan Schedin finns det medlemmar inom OFR/S som hellre vill förhandla direkt med chefen. Det är medarbetare som redan har en stark position på arbetsplatsen och som är duktiga på att tala för sin sak.
– Men vi tror att den stora majoriteten förlorar på det. Ju svagare position man har från början, desto mer riskerar man att förlora. Det riskerar att öka löneskillnaderna och gör dem som är starkare ännu starkare och de svagare ännu svagare.
Även Sekos ordförande Lennart Olsson är emot lönesättande samtal.
– Vi har bestämt sagt nej i de centrala förhandlingarna. För oss är det viktigt att värna om kollektivavtal på det traditionella sättet. Vi tror att den modellen är bäst för våra medlemmar.
MEN ÄVEN I DEN NYA modellen kan facket gå in och förhandla om parterna blir oeniga. Men det ser Stefan Schedin bara som ett sätt att mildra skadeverkningarna.
– Det bästa vore att skadorna inte uppstår alls. Vi tror också att systemet blir väldigt otympligt. Om medarbetaren inte accepterar budet kan facket gå in men erfarenheterna i praktiken visar att det sällan blir några ändringar. Det beror på att chefen redan har låst upp potten av löneutrymme som finns att fördela. Om det, mot förmodan, skulle leda till förbättringar, kan många dra slutsatsen att det alltid är bättre att bli oenig. Då faller ju hela idén med lönesättande samtal.
MEN DAGENS MODELL är långt ifrån perfekt, framhåller Stefan Schedin. Många medlemmar upplever lönesamtalen som meningslösa eftersom lönen de facto sätts i ett senare skede.
– Vi får ta åt oss av den kritiken. Vi jobbar ständigt med att förbättra oss. Vi kan bli bättre på att genomföra löneenkäter, möten, revisioner och lönekartläggningar. Jag kan förstå många medlemmars frustration över dagens system men lönesättande samtal är inte lösningen. Däremot kan kvaliteten på lönesamtalen förbättras. Här kan vi göra mycket men arbetsgivaren har också ett stort ansvar.
ALLAN ERIKSSON
ST OCH OFR/S VID GU
- Antal medlemmar: cirka 1 450
- Individuell lön
- Kollektiv förhandling
Seko vid GU
- Antal medlemmar: cirka 300
- Individuell lön
- Kollektiv förhandling