Att samla all konst på och ett och samma ställe är en unik möjlighet och det bästa sättet att rusta för framtiden, menar dekan Ingrid Elam.
Men hon är orolig över kostnaderna.
– Det får inte bli dyrare än idag. På den punkten kommer jag att vara stenhård.
NÄR INGRID ELAM tillträdde som dekan i september förra året fick hon ta över projekt Campus Näckrosen.
– De hade redan varit igång ett år när jag kom hit. Men så fort jag hade satt mig in i projektet blev jag entusiastisk. Det lät väldigt spännande. Jag har själv goda erfarenheter av att samla verksamheter som borde hänga ihop men som inte gör det. Det händer något när man samlas geografiskt.
Först var Ingrid Elam orolig över att det skulle ta oerhört lång tid.
– Men så tänker jag inte nu. Vi måste ju planera för framtiden. Hur ser våra konstnärliga utbildningar ut om tio år? Vi vet inget om framtiden och hur konsten utvecklas.
Idag är Konstnärliga fakulteten utspridd på fyra olika ställen: Akademin Valand, Artisten, HDK och Filmprogrammet. Planen är alltså att samla alla dessa verksamheter runt Näckrosen, där Artisten redan idag finns. Idéskissen som den ser ut idag går ut på att blåsa ut UB och skapa en öppen bottenvåning med glasväggar och på de olika våningarna ska institutionerna få egna lokaler.
Utgångspunkten är att tillbyggnaden av UB inte får leda till ökade hyreskostnader. Totalt uppskattas behovet till 20 000 kvadratmetrar, vilket är mindre än idag.
– Att bygga nytt kostar alltid mer än man tror, men biblioteket är inte bara en rolig idé utan också en billigare lösning. Det måste vara rimliga kalkyler. Konsekvensen är att det blir något mindre ytor än vad vi har idag, men dagens lokaler är långt ifrån ändamålsenliga. Idag måste vi ju betala för alla stora trapphus och onödigt stora rum, säger Ingrid Elam som också påpekar att dagens fina hus, trots att de ligger mitt i stan, är stängda för göteborgarna.
GENOM ATT SAMLA fakulteten ser också Ingrid Elam en möjlighet att samutnyttja verkstäder.
– Vi måste tänka nytt när vi samlas. Vi kommer inte att ha råd med att alla har varsin verkstad. Även om motståndet från början kan vara stort är det ju kreativa människor som arbetar här, så jag är övertygad om att det går.
Ingrid Elam säger att det inte alls handlar om att slå ihop tre institutioner.
– Samflytten innebär inte en total ihopblandning av våra utbildningar. Vi ska bevara de konstartsspecifika utbildningarna och värna om de varumärken som de olika institutionerna har. Det är viktigt att våra medarbetare känner att de flyttar till något som är bättre än idag, annars får man inte med sig folk.
Hur stort stöd har ni för detta projekt bland era medarbetare?
– Det finns en oro bland våra anställda, det kan jag inte förneka. Det här projektet har hittills styrts uppifrån, från universitetsledningen och fakultetsledningen. Det är inte ett behov som vuxit underifrån, så jag tror att vi har ett stort arbete framför oss. Det handlar dels om att förklara för våra medarbetare hur idén ser ut, dels vilka fördelar som finns. Idag tror jag att det finns en oro över vad det här kommer att innebära.
Planen är att skapa ett campus för konst och humaniora. Men är samverkan med humaniora en självklarhet?
– Nej, närheten mellan humaniora och konst är inte jättestor idag. Jag är själv humanist och tycker det är sorgligt att det är så lite utbyte. Det finns säkert de som hellre skulle vilja finnas på Chalmersområdet eller på Heden men det finns inte mycket plats i stan att bygga på. Och Artisten ligger där redan. Den här möjligheten ska vi ta vara på. Då får vi göra en dygd av nödvändigheten. Att flytta ihop kan bli ett tvångsäktenskap om man inte jobbar på det. Jag tror att det krävs en ömsesidig respekt för varandras ämnen och kunskapstraditioner. Men vi är intresserade av samma grundläggande frågor: Vad är en människa?
TEXT: ALLAN ERIKSSON
FOTO: JOHAN WINGBORG
Bildtext:
Vi måste planera inför framtiden, säger dekan Ingrid Elam.