Män publicerar inte bara mer än kvinnor. De har också större nätverk, vilket i sin tur ger dem högre så kallad impact. Störst är skillnaderna på Sahlgrenska akademin och Naturvetenskapliga fakulteten, visar en ny rapport om genus och vetenskaplig publicering.
– JAG ÄR INTE FÖRVÅNAD. Undersökningen bekräftar den bild som vi har, säger prorektor Helena Lindholm Schulz som beställde undersökningen av UB:s Digitala tjänster.
Ett problem som hänger ihop med publiceringar är att kvinnor missgynnas i kampen om de stora bidragen. Sådant blir extra tydligt när det görs utlysningar till excellenta forskare; ganska få ansökningar som gäller kvinnor kommer in till Vetenskapsrådet och andra finansiärer, berättar Helena Lindholm Schulz.
– Vetenskapsrådet har på ett väldigt öppet sätt börjat granska detta, vilket är positivt. Regeringens mål om att få fler kvinnliga professorer har också varit en katalysator för ett intensifierat jämställdhetsarbete på lärosätena.
För GU är målet att minst 40 procent av alla nyrekryterade professorer ska vara kvinnor under perioden 2012–2015.
– Den satsningen ska utvärderas så att det inte bara blir en engångssatsning. Men det räcker inte att bara nå jämställdhet bland professorer, utan vi måste också se till att fördelningen av resurser blir mer jämlik.
HON PÅPEKAR att rapporten Jämställda fakulteter?, som kom förra året, satte fingret på en viktig fråga, nämligen att norm- och värderingssystemet ofta gynnar män.
Även Arbetsmiljöbarometern bekräftar bilden av att kvinnor upplever att de inte har samma villkor och möjligheter som män, och detta mönster stärks ju längre tid kvinnorna har arbetat.
– VI BEHÖVER borra vidare i frågorna och få mer kunskap. Vad är det som gör att yngre begåvade kvinnor inte publicerar lika mycket som män? Värderas det som kvinnor gör i akademin inte lika högt? Finns det några skillnader mellan män och kvinnor i den del av fakultetsanslaget som fördelas utifrån prestation?
Orsakerna är komplexa och strukturella, menar Helena Lindholm Schulz. En trolig förklaring är att kvinnor i åldern mellan 30 och 40 år både får barn och ska göra karriär.
– Kvinnor har fortfarande ofta huvudansvaret för hem och familj. En forskarkarriär är inte helt enkel att kombinera med småbarnsåren.
Men enligt Helena Lindholm Schulz är det hög tid att agera.
– Vi kan inte sitta och vänta. Vi vet tillräckligt redan nu för att handla. Samtidigt tar det tid att påverka normer och värderingar. För mig är det mycket en chefs- och ledningsfråga.
En annan trend är dagens fokus på bibliometri och publikationer som oftast är det enda som räknas när forskare söker externa medel.
– VI ÄR FÅNGADE i ett system, säger Helena Lindholm Schulz. Samtidigt är det positivt att publicera internationellt och därför måste vi uppmuntra till internationella publiceringar, även om vi också måste värna om det långsamma skrivandet, det djuplodande avhandlandet av ett problem, bokskrivandet och monografin.
Trots allt tycker Helena Lindholm Schulz att jämställdheten har gått framåt de senaste åren.
– Ett tecken på förändring är att det numera finns fler kvinnliga rektorer än någonsin tidigare.
HUR KOMMER DET sig att kvinnor inte publicerar lika mycket som män? Det ville institutionen för biologi och miljövetenskap ta reda på och i våras gjorde man en pilotstudie om graden av publicering bland yngre disputerade forskare i ålderskategorin upp till 44 år. Bland professorerna var det inte någon större skillnad men yngre män publicerade 3,5 gånger fler artiklar än kvinnor under perioden 2008–2012.
– Herregud! Det är ofattbart. Hur kommer det sig? Nu hoppas vi att enkäten ska ge svar på varför det är så snett, säger professor Susanne Baden som tillsammans med prefekt Ingela Dahllöf leder likabehandlingsgruppen.
SOM ETT RESULTAT av denna studie genomförs nu en enkätundersökning på fyra institutioner. På institutionen för biologi och miljövetenskap har cirka 70 av drygt 100 disputerade forskare svarat på frågorna.
– Det är en väldigt bra svarsfrekvens. Vi vill bland annat ta reda på hur stort nätverk forskare har, hur många avbrott det är under karriären eller om det är annat arbete än forskning som gör att kvinnor inte hinner publicera, säger Susanne Baden.
Marie Demker, prodekan på Samhällsvetenskapliga fakulteten, tycker att resultaten är illavarslande.
– Det är frågor som ofta diskuteras forskare emellan. Många av oss är bekymrade- över bristen på mångfald i framtiden om vi är så tydligt publiceringsfokuserade. Att männen har större nätverk känner jag igen sedan min tid som jämställdhetsombud i början av 90-talet.
Grundproblemet är att kvinnor och män inte har samma förutsättningar, menar fysikforskare Annette Granéli, som är ledamot i Sveriges unga akademi.
– DE HAR INTE samma stöd, inte samma nätverk, inte samma forskningsresurser. Därför har män, föga överraskande, ofta större forskningsframgångar. Kvinnor drabbas i högre grad av så kallade icke-händelser då man inte blir citerad, inte stödd, inte lyssnad på, inte beaktad, inte inbjuden till nätverk eller konferenser och inte inkluderad. Varje enskild händelse kan inte betecknas som diskriminering men sammantaget försämrar de kvinnornas meriteringsmöjligheter. Tidigt i karriären kan sådana icke-händelser vara avgörande.
Hon menar att en viktig del av lösningen är att betrakta och hantera denna skillnad som ett kvalitetsproblem och inte direkt som ett jämställdhetsproblem.
– FORSKNINGEN försvagas av dålig jämställdhet. Stärkt jämställdhet leder till stärkt forskning, säger Annette Granéli som föreslår bredare utlysta tjänster för yngre forskare, transparenta utvärderingar och anställningar enligt tenure track-modell. Ett annat förslag är ett startanslag som finansieras med basanslag.
– Därigenom får kvinnor och män lika stora möjligheter att meritera sig, publicera, dra in stora anslag och åstadkomma genombrott och därmed skulle vi kunna bryta den negativa spiral av nätverksberoende och svågerpolitik som leder till immobila forskare, likriktning och ojämställda forskningsmiljöer.
TEXT: ALLAN ERIKSSON
FOTO: JOHAN WINGBORG
FAKTA
Rapporten Genus, produktivitet och samarbete har tagits fram av bibliometriker Bo Jarneving på UB:s Digitala tjänster.
I denna rapport har han undersökt hur mycket män och kvinnor publicerar, citeras och hur stort deras forskningssamarbete är.
Närmare 40 000 artiklar i GUP, den bibliografiska databasen vid GU (under perioden 2004–2012) har samkörts med personliga uppgifter.
Resultatet visar att män publicerar något mer än kvinnor, men framför allt blir skillnaderna större när man studerar perioden av ”kontinuerlig forskningsaktivitet”, då får männen ett något högre medelvärde.
Detta gäller GU i sin helhet, men bryter man ner resultatet på fakultetsnivå blir skillnaderna större inom vissa områden. Inom naturvetenskap är medelvärdet för män dubbelt så högt som för kvinnor. Framför allt inom Sahlgrenska akademin och Samhällsvetenskapliga fakulteten publicerar män mer än kvinnor. Enda undantaget är Handelshögskolan, där kvinnorna publicerar mer.
Hur ser forskningssamarbetet ut? Rapporten visar att kvinnor och män deltar i samarbetsprojekt av ungefär samma storlek, avspeglat i antal författare. Över tid är trenden tydlig: sedan 2004 har forskningssamarbetet ökat hela tiden, men sammantaget publicerar män mer och har större nätverk, just för att de är mer aktiva.
Bo Jarneving har även undersökt antal citeringar och det mått som brukar kallas för ”impact”. Här har citeringsdata från Web of Science använts som i huvudsak mäter publikationer inom naturvetenskap och medicin. Under perioden 2006–2012 fick män ett medelvärde på 1,17 medan det för kvinnorna var 1,04.
– Inom både Sahlgrenska akademin och Naturvetenskapliga fakulteten finns det betydande könsskillnader. Män tenderar att generera högre impact än kvinnor. För övriga fakulteter är resultatet mer svårtolkat på grund av mindre dataunderlag, säger Bo Jarneving, som tycker att man ska vara försiktig att dra för stora slutsatser av rapportens resultat.