GU hävdar sig rätt väl när det gäller internationell sampublicering men hamnar ändå en bit efter de närmaste konkurrenterna.
Det visar en ny studie.
I topp hamnar fem nordiska universitet men samarbetet med Harvard University är det som betalar sig bäst.
HANS POHL, som är programchef för Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning (STINT), har kartlagt forskningssamarbeten vid de tio största lärosätena i Sverige under perioden 2009–2013, i samarbete med det holländska analysföretaget Elsevier.
– Vi vill se om pengarna som vi lägger på internationalisering av högre utbildning och forskning gör någon skillnad och för oss är det ett sätt att följa upp och ta fram nya mätmetoder för att visa på nyttan, säger Hans Pohl.
Studien visar i vilken mån forskningsartiklar som har medförfattare från utländska universitet citeras i högre grad. Citeringsmetoden som använts ger en bild av hur stort samarbetet är i så kallade ”samarbetskvadranter”, där bollarnas placering på den grafiska presentationen avspeglar graden av citerings-effekt och deras storlek av antalet sampubliceringar.
Ett av de viktigaste resultaten är att internationella sampubliceringar gynnar svenska lärosäten. Ett annat är att ju större geografiskt avstånd det är inom samarbetena, desto större blir citeringsgenomslaget.
– Att internationella forskningssamarbeten har en positiv effekt på citeringar var kanske väntat, men att det var en så samstämmig bild förvånade mig. Ju länge bort samarbeten ligger, desto mer lönar det sig. För att få till ett internationellt samarbete med topprankade universitet måste du vara riktigt bra. Duktiga forskare samarbetar med duktiga forskare.
MEN ÄVEN SAMARBETEN på närmare avstånd har en positiv effekt på citeringar.
På GU:s tio-i-topplista över samarbetspartner hamnar Köpenhamns universitet på första plats med flest sampublicerade artiklar (484). Sedan följer Oslo, Helsingfors, Bergen och Århus. På femteplats kommer Harvard University, tätt följt av University College of London och ytterligare tre i Storbritannien. Men det som ger högst poäng, det vill säga som mest gynnar både det egna lärosätet och det utländska, är samarbetet med Harvard University.
– Det samarbetet har tydlig nytta för båda parter. Det förvånade mig att Harvard har så stor nytta av samarbete med svenska lärosäten. Det betyder att vi från Sverige har något att erbjuda.
MEN GU:S ANDEL av internationell sampublicering ligger på 49,7 procent jämfört med genomsnittet på 52 procent, det vill säga ett snäpp under Stockholm, Lund och Uppsala. Vad beror det på?
– Det är väldigt stora skillnader mellan olika discipliner. Medan fysik och astronomi i mycket hög grad präglas av sampubliceringar gäller det inte i samma utsträckning för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Däremot står sig GU väl inom medicinsk forskning.
Man skulle kunna tro att samarbetet med Chalmers och Högskolan i Borås skulle ge höga citeringspoäng, men så är inte fallet.
– Den ömsesidiga nyttan ligger i alla fall inte på det planet, säger Hans Pohl. Men det kan finnas synergieffekter som man inte tar tillvara i tillräckligt hög grad eller så ger inte samarbeten inom multidisciplinära discipliner så hög citeringseffekt.
Studien visar att Stockholms universitet har stor spridning i världen med Stanford University på första plats, men på listan finns även universitet från Italien och Frankrike.
TROTS SIN LILLA STORLEK, befäster Sverige sin position som en av de ledande forskningsnationerna i världen. Sedan 1996 har andelen internationella samarbeten – med minst en forskare från Sverige och en från utlandet – ökat från 35 procent till närmare 60 procent 2013.
– Det är inte så konstigt att Sverige har fler sampubliceringar, det hänger ihop med att vi är väldigt internationella, både inom forskningen och inom industrin. Dessutom är det naturligt att mindre länder har fler internationella samarbeten.
Men ibland ligger samarbetspartnerna närmare än vad man tror. Köpenhamns universitet hamnar på tio-i-topplistan bland 8 av de 10 svenska lärosätena. Det resultatet kom som en överraskning, menar Hans Pohl.
– TILL VISS DEL kan det bero på geografisk närhet, men enbart det kan inte förklara varför Köpenhamns universitet är så dominerande. Det är ett stort och duktigt universitet och det är absolut inget fel att samarbeta med dem, men vad jag vet är inte de forskningsprogram som gynnar samarbeten inom Norden så stora att det kan förklara detta.
Hans Pohl varnar för att dra för stora växlar på studien eftersom citeringsmetoden mer gynnar naturvetenskaplig och medicinsk forskning, som är mer internationell till sin natur. En annan nackdel är att ett relativt litet samarbete kan leda till ett högt citeringsgenomslag.
– Det ger oss inte hela sanningen. Men det är ett försök att skapa en mer kvalificerad analys av värdet med sampubliceringar.
Allan Eriksson
10-i-topp-lista. Vilka lärosäten samarbetar vi mest med? Göteborgs universitets internationella sampubliceringar under perioden 2008-2013.
Källa: STINT.
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2014/nummer-6-14/samarbete-lonar-sig-/?skipSSOCheck=true&referer=http%3A%2F%2Fwww.medarbetarportalen.gu.se%2Faktuellt%2Fgu-journalen%2Farkiv%2F2014%2Fnummer-6-14%2Fsamarbete-lonar-sig-%2F
Utskriftsdatum:
2024-03-29