12 februari 2013, GU Journalen nr 1, 2013
Välkommen som medborgare i Vetenskapens gränslösa republik!
Vem du är och vilken utbildning du har kvittar. Det enda som krävs är att du är beredd att jobba. Gratis.
Det kallas crowdsourcing.
FoldIt är ett exempel på hur vanliga människor, helt utan ersättning, ställer upp i forskningens tjänst.
– Det är ett datorspel som går ut på att vika proteinstrukturer, förklarar vetenskapsteoretikern Dick Kasperowski som tillsammans med kollegan Fredrik Bragesjö är engagerad i ett projekt om populärvetenskap. Vem som helst som är intresserad av spel kan vara med, och de strukturer som får högst poäng blir analyserade av biokemister vid University of Washington. Man behöver inte kunna något om molekylärbiologi, bara hålla sig till de regler som forskarna bestämt.
Den som inte spelar datorspel kanske har något annat intresse. Möjligheterna att arbeta för vetenskapen är många, inte minst inom astronomi.
Citizen Science Alliance driver ett flertal crowdsourcingprojekt i samarbete med många prestigeuniversitet i Europa och USA. Ett av deras projekt, GalaxyZoo, är så framgångsrikt att det kommit i flera olika generationer sedan det startade 2007. I GalaxyZoo låter forskarna frivilliga entusiaster klassificera galaxer med hjälp av bilder från rymdteleskop. Allt du behöver för att delta är en dator, internet – och tid. Under ett enda år lyckades projektet engagera 150 000 personer att göra 50 miljoner klassificeringar, ett gigantiskt arbete som forskarna aldrig skulle ha kunnat utföra själva. Sedan 2008 har projektet resulterat i 25 vetenskapliga publikationer.
Crowdsourcing är än så länge inte så vanligt i Sverige. Men i exempelvis Storbritannien har det blivit ett allt populärare sätt för forskare att hantera det faktum att det idag finns så mycket data tillgängligt. Universiteten saknar ofta resurser att tillvarata alla forskningsmöjligheter. Om man då lyckas fånga allmänhetens intresse kan crowdsourcing vara avgörande för vetenskapliga upptäckter.
Men att allmänheten hjälper forskare på olika sätt är i sig inget nytt.
– En av världens äldsta ornitologiska föreningar är amerikanska Audubon Society och har funnits i över hundra år, förklarar Fredrik Bragesjö. Djur som migrerar, väderfenomen, miljöproblem men också dialektala uttryck hör till sådant intresserade amatörer sedan länge hjälpt vetenskapen med. Flera forskare menar dock att förändringarna med IT-teknik och möjligheterna att skapa enorma datamängder innebär ett paradigmskifte där forskningen blivit mer datordriven än tidigare.
– Om det är en riktig iakttagelse är en intressant vetenskapsteoretisk fråga. Det så kallade induktionsproblemet innebär ju att man inte, på ett teoretiskt plan, kan säga vad som är absolut sant, hur många iakttagelser man än gör. Men crowdsourcing handlar, i de allra flesta fall, just om att förse forskarna med observationer.
Om forskare nu ber allmänheten att exempelvis kategorisera galaxer, hur vet de att det blir rätt?
- För att det ska fungera måste forskarna förse deltagarna med ett protokoll där det tydligt framgår vad som ska observeras och hur det ska klassificeras, förklarar Dick Kasperowski. Sedan låter man olika människor göra ett antal observationer av samma fenomen för att säkerställa att observationen sannolikt är korrekt. Galaxerna hör till kategorier som redan är kända av forskarna. Men om en galax inte skulle passa in, vad gör man då? Måste man skriva om protokollet och ge nya instruktioner? Hur tar forskarna hand om sådana problem?
Fenomenet crowdsourcing aktualiserar frågor om vad vetenskap faktiskt är.
– Det är exempelvis intressant att se hur forskarna använder sig av upprepningar; varje galax måste klassificeras många gånger av olika personer för att accepteras och skapa trovärdighet och validitet. Det är ett sätt för forskarna att hantera den gräns som vetenskapen alltid upprätthållit till amatörer och icke-experter men som riskerar att bli mer osäker i och med crowdsourcing. Samtidigt går det inte att bortse från betydelsen av allmänhetens bidrag – det väcker frågor om hur ska vi se på vem som har gjort upptäckten – forskaren eller amatören framför sin datorskärm? Det finns faktiskt exempel i GalaxyZoo när amatörerna har gjort helt banbrytande observationer och fått erkännande som medförfattare. Men var går gränsen? Kan vi se amatörer ta emot nobelpris i framtiden?
Tanken bakom Citizen Science Alliance är att erbjuda allmänheten att bli medborgare i en vetenskapens egen republik där vi gemensamt kan göra stora insatser.
– Men det är ett villkorat medborgarskap. Är du inte expert måste du disciplineras. Samtidigt får deltagarna inte stötas bort. Det finns en intervju på nätet där en mamma säger att hon oroar sig för att hennes 14-åring ödslar bort så mycket tid vid datorn. Men FoldIt är något annat, det är ju vetenskap!
Det finns en motsättning som måste hanteras, å ena sidan att disciplinera och å andra sidan vara inbjudande. Dick Kasperowski och Fredrik Bragesjö intresserar sig därför för frågan om varför många deltagare trots allt slutar ganska snart.
– Om man börjar känna att man är vad kritikerna kallar en ”webslave” är det inte så roligt, påpekar Dick Kasperowski. För den som engagerar sig i exempelvis GalaxyZoo för att han eller hon är intresserad av de stora frågorna, som Big Bang och universums utveckling, kanske i längden inte tycker att det är särskilt givande att klassificera galaxer. För det som allmänheten väntas bidra med är faktiskt fotarbetet – som i och för sig kan innebära ny spännande vetenskaplig utveckling. Analyserna och teoriutvecklingen står än så länge forskarna för.
Det händer även att allmänheten inte riktigt gör som forskarna vill, trots tydliga instruktioner.
– De som spelar FoldIt, oftast ungdomar, är kanske mer intresserade av att göra fantasifulla konstruktioner än att skapa sådant som fungerar i verkligheten, påpekar Fredrik Bragesjö. Men för vetenskapens legitimet är det mycket viktigt att reglerna följs.
Om allmänheten får fler möjligheter att medverka i den tidigare ganska slutna vetenskapliga republiken, innebär det kanske ökad demokrati?
- Men det kan vara tvärtom också. Del-tagandet är ju så villkorat, påpekar Fredrik Bragesjö. En annan aspekt är att entusiasterna identifierar sig med projekten och därmed inte ställer kritiska frågor om sin egen roll i forskningen. Om du ägnar en stor del av din fritid åt att vika proteinstrukturer, kommer du då att fundera över eventuella etiska problem eller är det tävlingen i sig som är det viktiga?
Inte bara vanliga medborgare eller forskare kan samla information. Företag och politiska rörelser gör det också. För allt du gör på nätet lämnar spår …
– Ett exempel, som egentligen inte är crowdsourcing men något liknande, är det som kallas quantified self, berättar Dick Kasperowski. Med hjälp av olika sensorer kan man hålla koll på exempelvis puls, kaloriintag och sömncykel. Sedan kan man gå till en hemsida och ladda ner sina resultat och få träningstips. Det är ju bra. Men hur använder företaget som står bakom hemsidan all den information som jag gratis delar med mig av?
I vissa sammanhang är det dock tydligt att modern teknik möjliggör för envar att påverka den politiska agendan.
– I Japan pågår en sådan rörelse där människor, som misstror myndigheterna, själva mäter strålningshalterna efter kärnkraftsolyckan 2011. Det är en intressant utveckling.
Text: Eva Lundgren Illustration: Tomas Karlsson
Foto: Johan Wingborg
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Så kan vi öka GU:s konkurrenskraft
Antalet avhandlingar vid GU har gått ner med mer än 30 procent på fem år
Ingen gemensam fysikinstitution mellan GU och Chalmers
GU ska ta upp kampen om amerikansk finansiering
Kritik mot kritiken. HSV utvärderar utan ordentligt underlag.
Richard Neutze och Gergely Katona på tio-i-topplistan
PIL-enheten vill skapa en pedagogisk akademi
Organisationsforksaren Ulla Eriksson-Zetterquist ifrågasätter trender
Refererar du ofta för att alla andra gör det?
Arvid Carlsson - en 90-åring med ständigt nya projekt
Crowdsourcing gör dig till medborgare i Vetenskapens republik
Amerikanskan Lauren Meiss söker botmedlet till sin sjukdom vid GU
Möt Laura J Downing, Sveriges enda professori i afrikanska språk
Sixten Heymanpristagaren Erik Strukell åker jorden runt i jakt på kratrar
Allt större krav på förändring och förnyelse, menar idéhistoriker Sverker Sörlin
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2013/nummer-1-13/vem-gor-framtidens-upptackter-/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-29