Yrsel, illamående, sveda i ögon och näsa, det är bara några symtom som ett stort antal medarbetare på Vasagatan 33 känner. Problemen har pågått i åratal och ett tiotal personer mår så dåligt att de sedan drygt ett år tillbaka tvingas arbeta på annan plats.
– VÅRA MEDLEMMARS tålamod är slut. Om inte arbetsgivaren kan presentera en konkret åtgärdsplan för att lösa problemen bör Arbetsmiljöverket kallas in, anser Stefan Schedin, ordförande för fackförbundet ST.
De första rapporterna om obehaglig lukt på Vasagatan 33 kom redan 1999 när delar av Gemensamma förvaltningen flyttade in i 1800-talsbyggnaden. Sedan dess har medarbetare av och till påpekat luktproblem med påföljande huvudvärk och trötthet.
Huset har under årens lopp drabbats av olika problem. Vid ett regnoväder 2002 visade det sig exempelvis att ett stuprör läckte så att vatten sprutade in mot fasaden. En torkfläkt fick då stå på i cirka åtta månader. Även när ett fläkt- och kylsystem installerades 2009 upplevde många medarbetare olika sorters besvär.
EN ANSTÄLLD BESKRIVER exempelvis hur det vid ett möte på våning 5 plötsligt kändes som att giftig gas sprutades in i rummet.
– Folk rusade ut från mötet och en kollega berättade att det är så här vi har det hos oss.
12 utredningar har gjorts genom åren, ett antal golv har brutits upp och städats ut, fuktskador har åtgärdats.
Ändå har problemen fortsatt, något som inte minst Arbetsmiljöbarometern 2011 gav tydligt besked om.
– Resultaten för personalenheten visar att 47 procent mycket ofta eller ganska ofta känner oro för fysiska hälsorisker i arbetet, exempelvis buller, damm, lukt, fukt eller torr luft, konstaterar Marianne Leffler, som är barometerns undersökningsledare. Motsvarande siffra för hela GU är 13 procent. Vid personalenheten är det vidare hela 36 procent som uppger att de har besvär med torr hud eller torra slemhinnor i ögon, näsa, mun och svalg, tre gånger mer än vid GU som helhet.
Situationen förvärrades ytterligare när universitetet 2012 fick tillgång till en tidigare privatbostad i uppgången. Lägenheten luktade illa och förhöjda värden av mögelsvamp hittades, vilket ledde till att några golv bröts upp och nya lades in.
ENLIGT EKONOMIDIREKTÖR Lars Nilsson, som sitter på plan 3, har det inte generellt varit några större problem just på det våningsplanet, förutom i ett rum med stark tjärlukt, som stängts av.
– Jag har inte den bild av situationen som tydligen rapporterats. De problem som funnits med ventilationen har åtgärdats genom att ett stort antal luftpumpar installerats i huset.
Hösten 2012 samlades alla anställda på Vasagatan 33 till ett stormöte då också fastighetsägaren Wallenstam och Previa var med. Bland annat gjordes då en så kallad Örebroenkät med frågor om arbetsmiljön. Enkäten bekräftade och förstärkte de problem som kommit fram i Arbetsmiljöbarometern. Den visade bland annat att hela 90 procent känner trötthet i varierande grad, 80 procent är tunga i huvudet och cirka 55 procent har koncentrationssvårigheter. Omkring 27 procent känner ofta klåda i ögonen och drygt 20 procent är irriterade i näsan.
Cirka 28 procent upplever illamående och yrsel. Jämfört med de normvärden som finns för Örebroenkäten visar undersökningen vid Vasagatan 33 extremt höga värden i dessa avseenden.
– TYVÄRR KAN MAN inte av enkäten utläsa exakt var i huset de personer sitter som har värst problem, påpekar Stefan Schedin. Trots att det har gått ett år sedan undersökningen har inget handlingskraftigt åtgärdsprogram presenterats. Många medarbetare misströstar om att det någonsin kommer att bli bättre.
De värst drabbade medarbetarna, cirka 10 personer, flyttade för drygt ett år sedan till andra lokaler.
En av dem är lönehandläggare Agneta Felix som först flyttat till Erik Dahlbergsgatan och sedan till Bengt Lidnersgatan.
– Mina symtom var bland annat huvudvärk, astmakänningar och värk samt irritation i ögonen. Nu när jag besöker lokalerna på Vasagatan 33 så uppkommer symtomen igen, efter cirka en halvtimmes vistelse där.
I höstas var det meningen att den omplacerade personalen skulle flytta tillbaka till Vasagatan. Men flytten fick avbrytas eftersom de drabbade återfick sina besvär. Sedan dess har ytterligare några medarbetare fått symtom.
– Det här blir andra gången på ett år som jag lämnar fastigheten och tvingas sitta isolerad från mina arbetskamrater, berättar arbetsmiljöhandläggare Adrian Nählinder. De renoveringar som genomförts har uppenbarligen inte räckt till. Av någon anledning har man dessutom valt att inte bryta upp golvet i flera rum, trots att man, vad jag förstår, vet att det kan finnas skräp där nere som avger substanser. Min toleransnivå har blivit successivt lägre, efter bara fem–tio minuter i huset känner jag huvudvärk, irritation i svalg, munhåla, näsa, läppar och ögon. Det skrämmer mig.
ÄVEN MEDARBETARE som inte har några symtom känner stor oro.
– Man måste ju ta reda på vad det är och göra något åt det, menar exempelvis lönehandläggare och arbetsmiljöombud Jane Olsson. Om det finns farliga ämnen i väggar och golv måste de bort. Vi har en känsla av att vi inte blir tagna på allvar och att man tror att våra symtom kan ha andra orsaker än den dåliga inomhusmiljön.
– Vi vill inte sitta i ett sjukt hus, förklarar lönehandläggare Marianne Lund Persson. Oron är stor här, allt fler personer drabbas, senast idag var det ytterligare en kollega som tog kontakt med Previa. Det vi funderar över är vilka hälsorisker som kan finnas på sikt och vi efterlyser därför en rejäl riskanalys.
Också personalchef Håkan Berg menar att det bästa vore om hela hans personal kunde flytta.
– Men vi har bestämt inom områdesledningen att göra vissa kontroller av gjorda utredningar innan ett åtgärdsförslag presenteras. Som det är nu kan 20 procent av mina medarbetare inte vara i huset. Jag tycker att min personal varit tapper som stått ut så länge. Men det är svårt att hålla ihop arbetsgruppen och att många är oroliga gör förstås inte situationen bättre. Det spelar ingen roll vad orsaken till problemen är. Vår personal mår dåligt och vi behöver en lösning nu. Företagshälsovården gör nu en utredning inom Personalenheten för att bland annat ta reda på om det finns några samband mellan den psykosociala arbetsmiljön och den fysiska upplevelsen av huset.
TROTS ATT FLERA undersökningar visar att många medarbetare har uttalade besvär, finns inga tekniska värden som påvisar att några farliga gränsvärden överskrids i huset, påpekar huvudarbetsmiljöombud Frida Wiklander. Hon har själv inte känt av några symtom men menar att det är viktigt att gå till botten med vad alla problem kan bero på.
– Vi arbetsmiljöombud kan inte tala om för arbetsgivaren vad som ska göras, men vi måste få igång en bra dialog mellan samtliga parter. Alla de rykten som florerar gagnar ingen, varken medarbetare eller arbetsgivaren.
Det var i februari 2007 som fastighetsägaren Wallenstam först fick kännedom om luktproblem i fastigheten. Detta åtgärdades då, förklarar Wallenstam i ett mejl. De påpekar också att de, tillsammans med universitetet, har utfört ett stort antal undersökningar för att utreda orsakerna till besvären. Dessa har hittills inte lett till något resultat men Wallenstam menar att personal kommer att kallas in så fort en avvikande lukt rapporteras.
Ett möte i slutet av oktober med representanter för arbetsgivare, fack samt huvudarbetsmiljöombuden ledde inte till några konkreta besked, vilket Stefan Schedin beklagar.
– De åtgärder som arbetsgivaren föreslagit är långt ifrån tillräckliga. Exempelvis de slaggprodukter som använts som fyllning borde saneras ordentligt.
Nu planerar områdeschef Anna Lindholm att ta hjälp av en oberoende expert som ska undersöka om de mätningar som gjorts är tillräckliga.
– Vi behöver dels en kortsiktig lösning för dem som mår dåligt nu, dels en långsiktig plan så att problemen blir lösta en gång för alla.
Fackförbunden och huvudskyddsombuden kommer nu att diskutera hur man går vidare.
– Arbetsgivaren måste snabbt ta fram en åtgärdsplan, menar Stefan Schedin. Medarbetarnas arbetssituation är helt oacceptabel.
TEXT: EVA LUNDGREN & ALLAN ERIKSSON
FOTO: JOHAN WINGBORG & ALLAN ERIKSSON
1994
Redan då nåddes en principöverenskommelse mellan GU och Wallenstam om att ifall Vasagatan 33 kunde göras om till kontor, skulle GU i första hand få hyra.
Oktober 1999
Göteborgs universitet hyr fastigheten av Wallenstam. Personal klagar snart på dålig lukt, en mögelundersökning görs.
Hösten 2002
Personal klagar åter på dålig lukt, en del irriteras av kliande ögon. Vid ett skyfall konstateras att ett stuprör är otätt och sprutar in vatten mot fasaden. Mögel konstateras. En fläkt får stå på i åtta månader.
2003
Ytterligare undersökningar och sanering görs.
Hösten 2006
Ytterligare ett rum undersöks där personal mår dåligt. Inget mögel hittas.
2009
Ett fläkt- och kylsystem installeras. Kostnaden för GU är 5,4 miljoner kronor på 10 år.
2010/2011
Ännu en medarbetare klagar på dålig lukt i ett rum. Golvbjälklaget byts ut men lukten kvarstår.
2011
GU bekostar en klimatanpassning av konferensrum och vissa andra rum.
Våren 2011
Ytterligare klagomål över lukt. En luftanalys visar bensen i luften. Efter ytterligare mätningar hittas inga förhöjda värden. Resultatet presenteras vid ett stormöte. Drabbade personer flyttar till Södra Allégatan.
Hösten 2011
En Örebroenkät görs men svarsfrekvensen är dålig. Under våren 2012 upptäcks svartmögel i ett rum.
Juni 2012
En oberoende undersökning av Botaniska analysgruppen visar att vissa prover innehåller mögel som kan vara en indikation på fuktskada.
Juni 2012
GU får tillträde till en ny lägenhet som det kommer stark lukt från. Personal placerade ovanför lägenheten flyttar ut. Sanering av lägenheten påbörjas.
Hösten 2012
Örebroenkäten görs om med mycket god svarsfrekvens.
Hösten 2013
De personer som utlokaliserats flyttar tillbaka men återfår genast sina besvär och flyttas därför ut igen. Ytterligare personer får besvär.
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2013/nummer-6-13/det-sjuka-huset/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-28