Pseudovetenskap - en utmaning för forskarna

NYHET: 2007-02-14 / NUMMER: 1-07

Var fjärde svensk tror att astrologi är en vetenskap. Och vetenskap är något man har stort förtroende för. Innebär det att många svenskar har stort förtroende för astrologi och andra pseudovetenskapliga ämnen?
Och om det är så: Borde det bekymra forskarsamhället?

Att allmänheten är osäker på vad som är vetenskap är illa nog, men tydligen lyckas universitetet inte alltid förklara det ens för sina studenter. Ändå står det i GU:s policy- och strategidokument att all undervisning och forskning ska vila på vetenskaplig grund och kritiskt tänkande, påpekar Maria Sundin, universitetslektor vid institutionen för fysik. Hon ger tvärvetenskapliga kurser för studenter från alla fakulteter, där hon bland annat diskuterar relationen mellan sitt eget ämne, astronomi, och konst, historia, etnologi och astrologi. Astronomi och astrologi diskuteras utgående från vad som är vetenskap och vad som inte är det.

Något som förvånat henne är att så många studenter är så osäkra på vad vetenskap och vetenskaplig metod egentligen är.
– Det gäller inte bara nybörjare utan även studenter på högre nivåer. Många studenter tycks anse, i någon sorts demokratisk anda, att alla åsikter är lika troliga, och att det inte är någon skillnad mellan det vetenskapliga förhållningssättet och tron på astrologi, homeopati och Intelligent Design. Naturligtvis får man tro på vad man vill, men man ska inte bedras att tro på något på grund av den felaktiga övertygelsen att det är vetenskap om det inte är det. De verkar inte ha riktigt klart för sig att det vetenskapliga sättet att förklara inte bara är ett sätt i raden av en massa likvärdiga alternativ, utan faktiskt bygger på en särskilt metod, där teorier prövas och förkastas om de inte håller måttet. Och det finns faktiskt svar på en massa frågor, även om svaren kan vara svåra att förstå eller besvärliga att hitta.
Det finns många fällor att gå i för den som är osäker på var gränsen mellan vetenskap och pseudovetenskap går.

– Astrologi och astronomi har ju ett gemensamt förflutet. Människan har under väldigt lång tid uppfattat stjärnor och planeter som gudavarelser, och numera kan man få sitt horoskop ställt av en dator, med tabeller och stjärnkartor. Man använder sig av uttryck som krafter och energier vilket ger ett vetenskapligt intryck. Det är väl det som gör pseudovetenskapen så farlig, att man lägger sig till med en vetenskaplig terminologi för att ge sken av tillförlitlighet. Förespråkarna för Intelligent Design påstår exempelvis att de har en alternativ teori som förtjänar samma respekt som Darwins utvecklingslära. Men egentligen är det ingen teori alls eftersom teorier måste kunna prövas. Den som vill får gärna tro på en skapare men det är allvarligt när man försöker göra sin tro till vetenskap.
Olle Häggström är professor i matematisk statistik. Han menar att forskarna har ett ansvar när det gäller vad människor tror på och att de därför borde motarbeta pseudovetenskap på ett mer aktivt sätt.
– Dels handlar det om omsorg om individen, det finns gott om charlataner som kan lura godtrogna människor som egentligen behöver professionell hjälp. Men det är också en samhällsfråga. Vi lever i ett demokratiskt system som bygger på att människor tar ställning och fattar beslut. Klimatförändringen kommer exempelvis att innebära en stor omställning för samhället, och för att människor ska vara beredda att förändra sin livsstil måste de förstå varför. Då är det viktigt att vi forskare är tydliga och för fram våra resultat på ett begripligt sätt. Vi måste också förklara, både för våra studenter och för allmänheten, vad vetenskap är och varför exempelvis astrologi, intelligent design och homeopati inte är vetenskap.

Skillnaden mellan vetenskap och pseudovetenskap är bland annat att vetenskapen går att testa och att vetenskapliga argument är möjliga för vem som helst att syna i sömmarna.
– Det räcker inte med att jag säger att jag fått en uppenbarelse om att vatten består av väte och syre, förklarar Olle Häggström. Teorin måste kunna prövas, även av andra än mig, och de teorier som inte håller måste förkastas, även om det är en auktoritet som står bakom dem. Det är detta, själva grunden i det vetenskapliga tänkandet, som borde läras ut redan i skolan. Då får eleverna ett gott försvar mot att bli lurade. Men även vi inom universitetsvärlden borde engagera oss mer och både berätta om vad vi gör och peka ut felaktigheter och missuppfattningar i exempelvis medierna.
Yttrandefrihet, frihet att formulera frågor och intellektuell hederlighet är nyckelbegrepp inom all vetenskap, menar Erland Hjelmquist, professor i psykologi.
– Men det finns skillnader mellan naturvetenskaperna och samhällsvetenskaperna. Inom naturvetenskaperna är problemen ibland formulerade så att det är rimligt att hävda att man kan lösa dem och därmed ta definitiva steg framåt i kunskapsutvecklingen. Å andra sidan, när frågorna blir tillräckligt komplexa har även naturvetenskaperna problem. Klimatutvecklingen, för att inte tala om de dagliga väderprognoserna, visar det. Inom samhällsvetenskaperna är problemen ännu mer komplexa. det finns kanske inga riktiga lösningar på problemen, på det sätt som man kan finna inom naturvetenskaperna, särskilt inte på de allra svåraste, som hur de ska leva fredligt med varandra. Samhällsvetenskaperna är i den meningen mer öppna för invändningar och mer beroende av tid och rum, och slutsatser och eventuella rekommendationer likaså.

Dagens vetenskap har rötter långt tillbaka i antiken. Men det var först under renässansen som ett mer modernt sätt att se på forskning och vetande tog fart.
– På 1600-talet började René Descartes skriva på franska istället för på latin, vilket innebar att även vanligt folk kunde läsa hans filosofiska texter, berättar Björn Haglund, forskare i filosofi. Han förde dessutom fram ett chockerande budskap: Tänk själv! Tidigare hade man litat på auktoriteter, främst kyrkan, men även på Aristoteles. Med Descartes kom det moderna vetenskapliga sättet att arbeta, där man prövar en tes och sedan drar sina slutsatser alldeles oavsett vad kyrkan eller staten må tycka.
Det var också på 1600-talet som vår syn på oss själva som en liten del av ett väldigt universum gjorde stora framsteg.
– Insikten att jorden snurrar runt solen, och inte tvärtom, blev alltmer etablerad och fler och fler stjärnor och planeter upptäcktes, förklarar Maria Sundin. Föreställningar om att himlakropparna på något sätt skulle påverka oss människor blev alltmer orimliga även om många fortfarande trodde på astrologi.

Men även om devisen ¿Tänk själv¿ var revolutionerande räcker den inte i alla lägen.
– Problemet med vetenskapen är att den inte alltid är så enkel, menar Björn Haglund. Vem som helst kan inte komma fram till att jorden är rund bara genom att se sig omkring och dra slutsatser.
– Och mycket av vad den moderna vetenskapen säger stämmer inte alls med våra vardagserfarenheter, och går heller inte att kontrollera för den enskilda människan. Det innebär att man måste tro på att forskarna vet vad de håller på med. Vetenskapen har alltså blivit en auktoritet och det finns alltid de som opponerar sig mot dem som bestämmer. Väljer man att gå till en homeopat istället för att gå till doktorn kan det vara för att man är okunnig. Men det kan också vara ett sätt att göra motstånd mot storebror som alltid vet bäst, säger Björn Haglund.

Den moderna människan har funnits i cirka 100 000 år. Den tid vi kunnat förklara vår tillvaro på ett vetenskapligt sätt är bara några hundra år.
– Människan är en varelse som måste se mening i tillvaron, förklarar Erland Hjelmquist. Vi har alltid funderat över liv och död och varit tvungna att hanka oss fram trots motgångar och problem. Att tänka vetenskapligt är ingenting vi gör naturligt utan något vi måste lära oss genom uppfostran och undervisning. I det perspektivet kanske det inte är så konstigt att en del ovetenskapligt tänkande lever kvar, trots att vi kanske borde veta bättre.
Vetenskap bygger på rationellt tänkande och experiment. Men det finns ju de som faktiskt, helt uppriktigt, anser sig ha varit med om övernaturliga händelser, och för dem måste det väl vara rationellt att tror på det de varit med om?
– De flesta människor har upplevt saker som kan verka ovanliga, som att man går och tänker på någon och plötsligt ringer den personen på dörren, säger Erland Hjelmquist. Många accepterar att en sådan händelse beror på slumpen med det finns de som lägger märke till och funderar mycket över sådant här. Om människor har väldigt underliga upplevelser och ser sådant som ingen annan ser, kan det handla om psykisk sjukdom. Men även den som är frisk kan se eller uppleva märkvärdigheter och varför det är så går inte alltid att förklara. Det vi bland annat kan säga är att människans kontakt med omgivningen via hjärnan och våra sinnen är oerhört komplex och ibland kan det bli fel.
Om den bästa medicinen mot pseudovetenskap är upplysning, varför ägnar sig inte då forskarna åt det i mycket högre utsträckning?

– Vi har ingen riktigt bra utbildning när det gäller att popularisera, förklarar Olle Häggström. Här är jag lite kluven: samtidigt som jag är en stark motståndare till att man späder ut forskarutbildningen genom att föra in det ena extramomentet efter det andra borde det kanske ändå ingå ett moment om hur man kommunicerar med allmänheten. Det är viktigt att forskare syns och kan vara tydliga även om det kanske inte alltid är så lätt. Att människan påverkar klimatet vet vi exempelvis, men exakt vilka konsekvenserna blir kanske vi inte kan svara på, eftersom det är en så komplicerad fråga. Men det kanske också är något vi måste lära allmänheten – att vetenskapen inte alltid har exakta eller entydiga svar men att de preliminära svar den ger ändå är de mest pålitliga som finns att tillgå.
– Universitetet har ju ett gott anseende och det borde vi vara rädda om, påpekar Björn Haglund. Samtidigt får man inte förlöjliga människor. Om någon känner sig sjuk och tror att det beror på elöverkänslighet är det viktigt att forskarna tar symtomen på allvar, även om de inte tror på själva förklaringen.

Det vetenskapen lär om människan är att hon bara är en av tusentals arter, som levt under endast en bråkdel av jordens långa historia på ett litet gruskorn i universums väldiga oändlighet. Lockelsen med astrologi, Intelligent Design och tarotkort kanske är att de får oss att känna oss lite mer betydelsefulla än vad den krassa vetenskapen gör?
– Samtidigt är ju människan den varelse som under sin korta historia ändå ställer alla dessa fantastiska frågor om sig själv och om universum – och det visar väl snarare på mänsklig storhet än på något annat, menar Maria Sundin. Vi borde lära våra ungdomar att vetenskap är spännande, fyllt av nya upptäckter och, bäst av allt, att det aldrig tar slut. Det finns alltid mer att ta reda på.

Illustration: Thomas Karlsson (TOK)

Intresserad av folkbildning och vetenskap?
Gå in på http://www.vof.se/

Delta i debatten!
Är GU tillräckligt bra på att förmedla ett kritiskt tänkande till studenter och doktorander?
Borde GU-forskare engagera sig mer exempelvis när det gäller att kommentera pseudovetenskap?
Borde ett moment om kommunikation med allmänheten ingå i forskarutbildningen?

Skriv inlägg till Fria ord: gu-journalen@gu.se

AV: EVA LUNDGREN