14 februari 2012, GU Journalen nr 1-12
De är nöjda eller mycket nöjda med både forskarutbildningen och dagens arbete, men sämre ställt är det med anställningsvillkor och rörlighet. Det visar en undersökning om vad disputerade tycker om sin forskarutbildning.
Men rustas GU:s doktorander verkligen för en framtida arbetsmarknad?
Om man ska utvecklas i den tuffa akademiska världen måste man få utbildning i till exempel att driva projekt, säger Mahssa Karimi och Eva Jonson.
I Göteborgsdoktorer har cirka 1 100 disputerade besvarat frågor om sin forskarutbildning och tiden efteråt. Det är den första övergripande undersökningen i sitt slag vid Göteborgs universitet.
– Avsikten är att följa upp hur forskarutbildningen fungerar, att få veta om utbildningen motsvarat förväntningarna och att få kunskap om var de tagit vägen efter disputationen, säger utredare Anna Clara Stenvall på avdelningen för analys och utvärdering.
På det hela taget är resultaten positiva. Över 80 procent är nöjda eller mycket nöjda med forskarutbildningen och tycker att den har bidragit till den personliga och yrkesmässiga utvecklingen. Doktorerna upplever också att de har stor nytta av utbildningen i sitt nuvarande arbete.
Att forskarutbildningen leder till goda arbetsutsikter, bekräftas av undersökningen: 94 procent förvärvsarbetar idag, på hel- eller deltid. De flesta jobbar inom universitets- och högskolesektorn.
– De som har varit ute längre tid på arbetsmarknaden har också etablerat sig i större utsträckning, konstaterar Anna Clara Stenvall.
Prorektor Lennart Weibull,- som är ordförande i Forskarutbildningsberedningen, gläds över att det har gått så bra för doktorerna.
– Det är väldigt roligt att se att så många idag har jobb och har gått vidare till universitet och högskolor, trots att vi under den här perioden utbildade många doktorer. Det är också positivt att så många är förhållandevis nöjda med utbildningen.
Lennart Weibull menar att samhället utanför högskolan skulle vinna på att utbilda ännu fler doktorer.
– Om vi kunde avdramatisera forskarutbildningen och visa på dess nytta, då skulle det också bli lättare för disputerade samhällsvetare och humanister att få jobb utanför akademin. Det skulle också leda till mer samverkan mellan universitetet och det omgivande samhället.
Trots positiva resultat påpekar Mahssa Karimi på Göteborgs universitets doktorandkommitté (GUDK) och Eva Jonson på Göteborgs universitets studentkårer (GUS) att det fortfarande finns mycket kvar att göra.
Att endast 58 procent av doktoranderna upplever att den fysiska arbetsplatsen fungerar väl är inte tillräckligt, menar doktorand Mahssa Karimi.
– Vi misstänker att det varierar stort vid olika fakulteter men vi anser att alla doktorander bör ha tillgång till en god arbetsmiljö, med dator, kontorsmaterial och telefon under hela utbildningen.
Dessutom är var femte missnöjd med handledningen, vilket oroar Eva Jonson.
– Handledning är en av de viktigaste delarna av doktorandutbildningen, säger hon. Att dessutom endast 12 procent tycker att karriärvägledningen fungerar väl visar på hur svårt det kan vara för doktorander att få delta i nationella och internationella konferenser och ta del av kunskapsutbytet som sker på sådana tillställningar.
Det finns dock vissa skillnader mellan fakulteterna, inte minst när det gäller hur nöjda doktorerna har varit med forskarutbildningen. I topp ligger Utbildningsvetenskapliga och Samhällsvetenskapliga fakulteterna. I botten hamnar Humanistiska fakulteten där 73 procent har varit nöjda med sin forskarutbildningstid.
Henrik Björck, som är vicedekan för forskarutbildningen på Humanistiska fakulteten, har inget bra svar på vad det kan bero på.
– Det är inga stora skillnader, men jag misstänker att det är en högre andel här som antagits enligt det gamla systemet. Sedan dess har vi genomfört stora förändringar av forskarutbildningen och enligt vår senaste doktorand-enkät är dagens doktorander mer nöjda än tidigare.
Färdigheter som stärkts i utbildningen är exempelvis förmågan att kritiskt granska och bedöma ny kunskap, följa kunskapsutvecklingen inom det aktuella området samt att genomföra kvalificerade forskningsuppgifter.
Däremot höjs kritiska röster mot bristande anställningsvillkor och låg lön. Det kommer inte som en överraskning för Lennart Weibull:
– Nej, det reflekterar den situation som har varit. Det är redan åtgärdat genom införandet av doktorandlön, även om det inte får fullt genomslag förrän 2015.
Ett annat resultat är att många doktorer saknar generella kunskaper om bland annat budget, projektledning och omvärldsanalys. Lennart Weibull menar att det en fråga som universitetet jobbar med idag, inte minst genom att erbjuda färdighetskurser i till exempel projektledning. Men ibland är det en svår avvägning mellan behovet av fördjupade ämneskunskaper och mer generella färdigheter, påpekar han.
– Forskarutbildningen ska vara universitetets spetsutbildning och därför är det oerhört viktigt att vi är ämnesmässigt starka. Att det kan se ut olika ut på fakulteterna måste vi ha full respekt för.
Grundproblemet är, enligt doktorandkommittén, att doktoranderna inte i tillräckligt hög grad förbereds för en karriär utanför högskolan.
– Generella kunskaper borde vara mycket starkare och utgöra en grundläggande del i forskarutbildningen. Det behövs när forskarna väl kommer ut på arbetsmarknaden, både inom och utanför akademin. För att driva forskningen framåt bör man kunna samarbeta med andra forskargrupper och lära sig att söka forskningsmedel och stipendier. Forskningen är inte gratis. Om man ska utvecklas i den akademiska världen, vilket är en tuff värld, måste man få utbildning i hur man ska driva projekt, säger Mahssa Karimi.
Dessutom bekräftar undersökningen något många har haft på känn. Hela 72 procent av dem som söker in på forskarutbildningen har läst grundutbildningen vid GU. Av dem som jobbar kvar inom högskolesektorn är 64 procent kvar på GU.
Är den låga rörligheten ett problem?
– Det ser såvitt jag kan bedöma likadant ut på Lunds och Uppsala universitet. Det vore givetvis önskvärt med mer rörlighet, men det behöver inte alltid enbart vara negativt att man är kvar vid sitt lärosäte. Dessutom finns inte sällan sociala faktorer som motverkar rörlighet. Om vi skulle premiera en intern sökande framför en mer kvalificerad extern kandidat, då vore det ett allvarligt problem. Det måste vara kvalitet som räknas, säger Lennart Weibull.
Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Förnyelsearbetet fortsätter i år
GU bantar på språken
De små språken håller inte måttet, enligt en analys. En besparingsåtgärd som får stora konsekvenser, hävdar lärare.
Vill inte bli diskriminerad
Det är kränkande att ålder istället för prestation har blivit en värdeindikator på hur länge det anses lämpligt att jobba, menar Margareta Hanning.
Skärpta rutiner
Nu ställs det krav på att alla redovisar bisysslor, men hittills har bara 40 procent gjort det.
Nytt forskningsfartyg om två år
Det är planen, men vägen dit är lång och det är många krav som ställs på ett nytt fartyg.
Fyra män och två kvinnor
Här är kandidaterna till jobbet som prorektor
Vad händer med Jubileumsfonden?
Klimatförändringar känsligare än vi tror, hävdar Kent Salo.
Regelsamlingen riskerar att leda till likformighet och låga krav.
Studenter är inte lata och bortskämda. Jens Stilhoff Sörensen svarar.
Svenska universitet har både svag ledning och svag kollegialitet, framhåller Bo Rothstein.
Vår lagliga rätt att undervisa och forska undermineras.
Sulf värnar om lärarnas upphovsrätt.
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-1-12/forskarutbildning-i-tiden-/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-29