26 mars 2013, GU Journalen nr 2, 2013
En revolution av den högre utbildningen, ett PR-jippo eller en seriös satsning?
2012 var året då MOOC slog igenom. Den digitala utbildnings-kulturen har plötsligt blivit tillgänglig för alla helt gratis. Men ska GU också sälla sig till skaran av globala gratisutbildare?
ÖPPNA NÄTKURSER har funnits i några år, men 2012 gav sig stora amerikanska elituniversitet in på marknaden och erbjöd ett antal gratis kurser online. Sedan dess har utvecklingen bokstavligen exploderat. Den största nätkursförmedlaren Coursera hade i augusti förra året en miljon registrerade studenter över hela världen. I slutet av februari hade man passerat 2,8 miljoner.
Lunds universitet har nyligen meddelat att de överväger att erbjuda liknande kurser. Vid GU har e-förvaltningsansvarig Lars Hansen fått i uppdrag att följa utvecklingen.
– Jag har anmält mig till flera kurser, Världshistorien från 1300-talet och framåt och en kurs i jazzimprovisation vid Berklee College of Music. Gratis nätkurser är en möjlighet för många människor runt om i världen att ta del av en högre utbildning som de av ekonomiska, geografiska och sociala skäl tidigare varit utestängda från. I takt med att intresset för dessa kurser växer, kommer det nu även allt fler frågor om hur universiteten ska kunna få någon ekonomi i det hela, men också om hur studenterna ska kunna använda de förvärvade kunskaperna för att gå vidare i utbildningssystemet.
För en enskild forskare inom ett smalt område kan gratiskurserna bli ett lyft. Ett exempel är Stanfordläraren Sebastian Thrun som 2011 gav en kurs i artificiell intelligens. Campuskursen lockade 200 studenter, nätkursen 160 000. Thrun är nu delägare i ett nytt företag, Udacity, som erbjuder ett 20-tal kurser.
Med undantag av edX är företagen Udacity och Coursera vinstdrivande men i dagsläget är det, enligt Lars Hansen, ganska oklart vad det är som ska ge inkomster åt företagen.
Grunden är att kurserna inte har några behörighetskrav, de är helt gratis och det går att få ett intyg om man klarat av kursen.
Lars Hansen urskiljer tre sidor av debatten om MOOC: 1) att det beskrivs som något omvälvande för högre utbildning, 2) att det är ett komplement till vårt utbildningssystem och 3) att det är en fluga, med grava kvalitetsbrister, som inte på något sätt kan utmana den nuvarande utbildningsmodellen.
– För mig blir svaret: Rätt använt är det ett bra komplement. Det hotar inte på något sätt traditionell utbildning. Det stora problemet med MOOC är att det är så liten grad av lärar- och studentinteraktion och att ingen lärare kollar nivån på inlämnade uppgifter, utan att detta sker genom studenternas egna bedömningar av varandra. En slags student peer-review. På vissa tekniska och naturvetenskapliga kurser är det ett stort inslag av automatisk rättning.
HELT KLART ÄR att det är en utveckling som går rasande fort. Exakt den 20:e februari meddelade de två största förmedlarna, Coursera och edX, att antalet öppna, fria onlinekurser i ett slag skulle dubbleras. Båda två expanderar internationellt och erbjuder kurser på franska, italienska, kinesiska och spanska.
– Sammantaget ger nu exempelvis Coursera 325 kurser från 62 olika universitet, och man har nått upp till närmare 3 miljoner anmälda studenter. Att försöka beskriva det här är som att skjuta mot ett rörligt mål. Men man får inte glömma bort att utvecklingen än så länge är i sin linda. Antalet nätkurser är ändå förhållandevis litet jämfört med vad ett stort universitet erbjuder.
Ett intressant svenskt försök är institutionen för data- och systemvetenskap i Stockholm som förra året drog igång ett tiotal högskolekurser för alla. Men det ska snarare ses som en pilot, menar Lars Hansen.
I grund och botten är han positiv till MOOC.
– Initiativet ligger i linje med utvecklingen av open educational resources, spridningen av forskningsresultat i open access och uppfyllandet av tredje uppgiften, samverkan med samhället.
Om GU skulle gå med, vilka vinster ser du med det?
– Jag vet inte. Vem kan förutspå vad som händer när det går så fort? Vi brukar överskatta förändringen på kort sikt, men underskatta den på lång sikt. För ett universitet som Berklee College of Music är det helt klart en form av marknadsföring. De tjänar inget på kurserna utan ser det som ett sätt att attrahera studenter. För GU kan det leda till större internationell synlighet.
– MEN VÄLJER MAN att gå med måste videoinspelningarna vara av mycket hög kvalitet. Det gäller också att planera en kurs som kan ha över 50 000 deltagare mycket noga. Dessutom måste det vara lärare som verkligen brinner för att jobba med denna sorts utbildning och får resurser för det. Kanske vore det klokt att satsa på kurser där GU står sig internationellt starkt både forsknings- och utbildningsmässigt.
Lars Hansen uppmanar nyfikna att anmäla sig till en kurs och prova på.
– Även om det inte ges några högskolepoäng är det väl kunskaperna i sig som är det viktiga. Det kan ses som vidare-utbildning eller en del av det livslånga lärandet.
Vilka vänder sig gratiskurserna till?
– Intresserade över hela världen. Det ställs inga krav på formella förkunskaper och det finns inga begränsningar i antalet kursdeltagare. Man kan följa kursen, göra uppgifterna och få ett slags certifikat, men man kan även följa med utan att egentligen göra något annat än att observera och lära sig. En vanligt förekommande kritik är att detta slags kurser kräver så pass mycket självdisciplin att studenter med lite mer behov av stöd inte kan ta del av dem.
Ger kurserna högskolepoäng?
– Nej, men på de allra flesta kurserna kan man få ett certifikat som visar att man har genomgått kursen och genomfört de obligatoriska kursmomenten. Coursera har nyligen på ett fåtal utvalda kurser börjat erbjuda något man kallar Signature Track som innebär att studenter – mot en viss kostnad (30–100 $) kan få ett verifierat certifikat där deras identitet garanteras.
Hur vet man att studenterna lär sig något?
– Det beror på vad man menar med att lära sig något. Det finns säkert många som läser dessa kurser enbart för att bilda sig och/eller fördjupa sig inom ett område som man redan har kunskap inom. Om man däremot menar ”att lära sig något” kräver något slags examinationsförfarande som bevisar att man har tagit till sig kunskapen så uppfyller MOOC:s i dag knappast ett sådant krav.
Kan GU konkurrera på en ”gratismarknad” med elituniversitet som Harvard och Stanford?
– Elituniversiteten är främst forskningsinriktade, och det finns egentligen inget som säger att de är bättre på att utbilda extremt stora grupper av studenter via nätet än vad ett lägre rankat universitet kan göra. Egentligen handlar det om att kunna ge bra, välstrukturerade och väl genomtänkta nätbaserade kurser. I stället för att nu satsa på MOOC tror jag att GU långsiktigt bör bygga upp en kompetens inom nätbaserad utbildning överhuvudtaget. Klarar vi det tror jag nog att vi skulle kunna erbjuda en och annan MOOC där GU har en speciell kompetens, och det utan att det skulle behöva kosta speciellt mycket.
Vad är vinsten för GU att ge gratiskurser på nätet?
– Primärt skulle det nog handla om marknadsföring och den tredje uppgiften. Att sprida kunskap till hela världen är ett fullgott mål. MOOC:s är, i den bästa av världar, en del av en mycket större rörelse som handlar om att alla människor över hela världen ska kunna ta del av den kunskap som produceras av forskare på alla världens universitet.
Harvard och MIT satsade 60 miljoner kronor på att utveckla digitala lärplattformar för sina kurser? Hur mycket skulle GU behöva satsa? Och hur skulle detta finansieras?
– Jag tror att det behövs en nationell strategi för detta. Det kan inte vara upp till varje lärosäte att själva göra dessa satsningar. Alternativet är att ansluta sig till exempelvis Coursera eller edX, på samma sätt som nu Köpenhamns universitet har gjort.
Läs vidare: chronicle.com/article/What-You-Need-to-Know-About/133475
Text: Allan Eriksson
Nya rekryteringstjänster lanseras
På 15 år har lönespridningen inom samma tjänst ökat med 67 procent
I vår fattar Humfak beslut om de klassiska språken
Cecilia Schelin Seidegård föreslås bli ordförande i GU:s styrelse
Allt färre naturvetare antas till forskarutbildning
GU når övergripande miljömål trots att allt fler flyger
Onyanserad debatt om gratis nätkurser
När Anna Winkvist fältarbetade i Papua Nya Guinea lärde hon sig att svinga macheten
Wayne Coetzee undrar varför Sveriges röst tystnat sedan ANC tog makten i Sydafrika
De snabba reformerna har fått illavarslande konsekvenser, menar Tomas Forser och Thomas Karlsohn
Universitetsledningar har ofta en överdriven tro på styrning, hävdar Stefan Svallfors
Eva-Maria Ström har studerat ett språk med bara ett tjugotal adjektiv
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2013/nummer-2-13/gratis-natkurser-en-global-trend/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-29