26 mars 2013, GU Journalen nr 2, 2013
Få länder engagerade sig så mycket mot apartheidregimen i Sydafrika som Sverige. Men sedan ANC tog makten har kritiken tystnat. Varför? Det tänker Wayne Coetzee ta reda på.
WAYNE COETZEE är doktorand vid institutionen för globala studier. Hans avhandling handlar om relationen mellan Sverige och Sydafrika tiden före och efter 1994, då apartheidregimen föll.
Det var kärleken som förde honom till Göteborg. Men intresset för Sverige fanns redan tidigare, detta lilla land i norra Europa som utvecklats från krigisk stormakt till en fredlig och högteknologisk stat.
– Många svenskar kämpade för medborgerliga rättigheter i Sydafrika. Men varför har man varit så ovillig att kritisera de lagar och bestämmelser som ANC infört? Det är något jag nu försöker förstå.
VÄGEN TILL EN FORSKARKARRIÄR för denne sydafrikan har varit lång och krokig. Wayne Coetzee föddes 1984 i en fattig arbetarfamilj i Pietermaritzburg, Natalprovinsen.
– Jag växte upp i en socialt blandad miljö så för mig var det naturligt att umgås över rasgränserna. Min bäste vän var svart och hette Temba. Men ju äldre jag blev desto mer medveten blev jag om segregationen. Fast inte bara svarta diskriminerades. I skolan såg många rika vita faktiskt mer ner på fattiga vita än på svarta, eftersom vi sågs som mer misslyckade.
Han glömmer aldrig orden från hans lärare när han var sju år: ”Titta noga! Pojkar från sådana familjer kommer aldrig någonstans!”
Familjen var inte politiskt aktiv men emot etablissemanget, militären och polisen. Trots att de varit motståndare till apartheid var de oroliga den dag regimen föll.
– Vi var rädda för inbördeskrig. Både skolan och köpcentret bombhotades flera gånger men något krig blev det lyckligtvis aldrig.
UNDER 1990-TALET drabbades Sydafrika av stora ekonomiska problem och familjen fick ofta flytta dit jobben fanns. Wayne fick allt svårare att hänga med i skolan.
– Jag visste redan tidigt att jag inte ville arbeta med händerna som min pappa och farfar. Men i min familj fanns ingen akademisk tradition, universitetsstudier var ingenting vi ens pratade om. Men även om jag inte var någon lysande elev flydde jag så ofta jag kunde till biblioteket där jag kunde sitta och läsa i timmar. Jag förälskade mig i historia och ville lära mig mer om världen.
Cricket och rugby blev Waynes sätt att hävda sig.
– Sport är som en religion i Sydafrika. Det var också ett intresse som jag kunde dela med min pappa och mina klasskamrater. Och på spelplanen är alla lika, oavsett klass eller ras.
Hårt arbete samt ordning och reda värderades högt av familjen. Han började jobba redan när han var 14 år, trots att det inte var tillåtet. Alla pengar sparade han och när han som 18-åring slutade skolan for han till London.
Efter tre år i England visste han fortfarande inte vad han ville göra. Men på lediga stunder läste han allt han kom över.
En dag fick han ett överraskande brev från sin syster Angela som börjat vid universitetet.
– Hon skickade sin litteraturlista och tyckte att det egentligen borde vara jag som läste vidare. Trots att jag knappt visste vad filosofi och sociologi var blev jag väldigt intresserad.
Så när familjen 2005 flyttade till Stellenbosch såg han en möjlighet att söka in till universitetet där.
HAN KLARADE INTRÄDESPROVET men familjen hade inga möjligheter att betala kursavgiften. Alltså måste han ta flera extrajobb och dessutom studielån.
– Jag sprang mellan jobb och föreläsningar men kuggade inte en enda tenta. Detta gjorde att jag blev väldigt bra på att planera tiden.
Trots att han kommit in på en drömutbildning blev mötet med studenterna en chock.
– Många av mina studiekamrater var mångmiljonärer och körde runt i Mercedes medan jag inte ens hade en cykel. Jag upplevde att jag var tillbaka i den klassdiskriminerande skola som jag alltid avskytt.
Studierna gick bättre än väntat och Wayne belönades med tre stipendier och kunde därmed skriva av delar av studielånet. Ett år senare började han ett internationellt masterprogram på Stellenbosch University. Där träffade han göteborgskan Tove som han senare flyttade ihop med.
En kväll råkade de ut för ett brutalt rånförsök precis utanför bostaden och lyckades med nöd och näppe komma undan.
– Sydafrika är ett fantastiskt land på många sätt men detta gav oss en tankeställare. I maj 2011 flyttade vi till trygga Sverige för att slutföra våra studier på distans. Vi bodde exotiskt i en liten stuga utanför Alingsås. Att kunna röra sig fritt till fots var fantastiskt.
ÄVEN OM HAN INSER att det finns problem också i Sverige tycker han att Skandinavien är ett föredöme när det gäller jämställdhet och social välfärd.
– Jag älskar Sverige och tycker bara bättre om landet ju mer jag lär känna det. Här finns allemansrätt och människorna är trevliga, även om jag saknar den sydafrikanska humorn.
Han har insett att hans forskningsintresse inte är en tillfällighet.
– Jag skriver min avhandling dels för att förstå min egen bakgrund men jag hoppas att också andra är intresserade. Sverige och Sydafrika har en intressant historia och starka band. Svenskarna var väldigt aktiva apartheidmotståndare men har svårare att se dagens problem med ANC. Det verkar vara en blind fläck.
Sydafrika har utvecklats både positivt och negativt, påpekar Wayne.
– Förtyckarregimen är över och Sydafrika kan stoltsera med internationella ikoner som Nelson Mandela och Desmond Tutu. Men Sydafrika är också ett land som befinner sig i krig med sig självt. ANC har visat sig vara korrupt och det är aldrig bra för demokratin att ett parti får regera så länge. Om det internationella samfundet hade makt att få bort apartheid borde de även kunna pressa ANC mycket mer än de gör.
Att Sydafrika är så fullt av olösta konflikter bekymrar honom.
– När jag bodde där vande jag mig vid våldet men det ska man egentligen aldrig göra. Våld i alla former är något jag alltid avskytt. Idag tar jag ingenting för givet, på grund av min bakgrund uppskattar jag och är tacksam för varje dag.
Ålder: 29 år.
Familj: Fadern Stephen, mamma Desireé, systern Angela och sambon Tove Sigfridsson.
Intressen: Läsa, titta på sport, laga mat och dricka rött vin.
Bor: I en tvåa i andra hand i Linné.
Nyfiken på: Kommer människor att flytta till Mars en dag? Vilket politiskt system kommer vi att ha där?
Älskar: Sin sambo.
Värnar om: Djur, särskilt hundar (stöder Stellenbosch Animal Welfare som arbetar för upphittade och misshandlade djur).
Text: Oskar Brandt Foto: Johan Wingborg
Nya rekryteringstjänster lanseras
På 15 år har lönespridningen inom samma tjänst ökat med 67 procent
I vår fattar Humfak beslut om de klassiska språken
Cecilia Schelin Seidegård föreslås bli ordförande i GU:s styrelse
Allt färre naturvetare antas till forskarutbildning
GU når övergripande miljömål trots att allt fler flyger
Onyanserad debatt om gratis nätkurser
När Anna Winkvist fältarbetade i Papua Nya Guinea lärde hon sig att svinga macheten
Wayne Coetzee undrar varför Sveriges röst tystnat sedan ANC tog makten i Sydafrika
De snabba reformerna har fått illavarslande konsekvenser, menar Tomas Forser och Thomas Karlsohn
Universitetsledningar har ofta en överdriven tro på styrning, hävdar Stefan Svallfors
Eva-Maria Ström har studerat ett språk med bara ett tjugotal adjektiv
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2013/nummer-2-13/waynes-kamp-mot-orattvisor/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-28