Just som påven Johannes Paulus vita jeep svänger in på Peters-platsen i Rom börjar den lilla kyrkokören från Göteborg sjunga koralen I himmelen. Ett jubel stiger bland folkmassorna och Sixtinska kapellets director musices utropar: Più musica folcloristica!
Bland körmedlemmarna, som självklart också har folkvisor på programmet, finns Gunhild Vidén, som nu stämmer upp i Uti vår hage inför tiotusentals åhörare från hela världen.
DET VAR FÖR 30 år sedan som Gunhild Vidén, professor i latin, sjöng på Petersplatsen. Kören fick också hälsa på påven.
– Det var en stor händelse men gav mig ändå lite blandade känslor. Det fanns ju troende katoliker där som rest över halva jordklotet för att få en skymt av påven och så hälsar han på oss!
Just nu pustar hon emellertid ut efter ett annat slags uppträdande. Det är nämligen hon som inför doktorspromotionen övar latin med promotorerna, de professorer som högtidligen delar ut diplom och ring samt sätter hatt eller lagerkrans på de nya doktorernas huvuden.
Latin och högtidliga akademiska ceremonier hör nämligen ihop.
– Det som är så spännande med latinska texter är att de ibland är som att öppna en kinesisk ask: huvudsatsen kan innehålla en labyrint av bisatser, en mening kan utvecklas över en halv sida. För att förstå vilka ord som hänger ihop gäller det att vara duktig på formlära, annars blir texten obegriplig. Men den som orkar tränga sig igenom de antika texterna belönas med att lära känna en värld som både är lik och olik vår egen, förklarar Gunhild Vidén.
ETT EXEMPEL ÄR en komedi hon nyligen läst, skriven av Terentius Afer cirka 150 f.Kr. Där diskuterar två bröder barnuppfostran. Den ene har varit sträng mot sin son vilket är skälet till att han uppför sig så exemplariskt, menar fadern. Den andre, som varit kärleksfull, har istället en son som ibland rumlar runt. Men till slut visar det sig att det kanske är bättre att ha en son som vågar stå för sina misstag, än en som döljer sina dumheter, av rädsla för bestraffning.
– Sättet att resonera känns väldigt modernt. Samtidigt kan antiken i andra sammanhang verka oerhört främmande: slavar var en självklarhet och ett människoliv inte mycket värt.
Även om latin förlorat betydelse både inom kyrkan och i vetenskapen har språket fortfarande en ganska speciell status och lockar ständigt nya studenter, berättar Gunhild Vidén.
– Den som är intresserad av äldre västerländsk historia, även svensk, måste kunna latin. Och bara det faktum att latin ses som ett eget språk, och inte bara ett förstadium till de moderna romanska språken, är ett bevis på dess betydelse.
Inte bara Harry Potter och Nalle Puh finns på latin utan även Ivar Arosenius Kattresan och flera serietidningar.
– Nya ord inom exempelvis teknik har ofta grekiska eller latin som grund och cirka 60 procent av ordförrådet i engelskan har latinskt ursprung. Att språket är populärt visar också de många samtal institutionen får från personer som vill ha hjälp med ett latinskt citat för en tatuering eller i vigselringen.
LATIN ÄR FORTFARANDE också det viktigaste språket i katolska kyrkan. Det blev de journalister som i februari 2013 kommit till presskonferens med påven Benedictus XVI snart varse. Ingen förstod vad påven sade, förutom en reporter som genast rusade iväg till sin redaktion.
– Hon var den enda bland journalisterna som kunde latin och blev därför först med världsnyheten att påven beslutat avgå, något som inte hänt på 700 år.
Gunhild Vidén växte visserligen upp med en mamma som var lärare i moderna språk och en pappa som var historielärare. Men hon tror ändå att de entusiastiska lärare hon mött, både på gymnasiet och på universitetet, betytt minst lika mycket för att hon kom att ägna sig åt studier i latin och klassisk grekiska.
– Parallellt med min utbildning jobbade jag som institutionssekreterare och efter disputationen gick jag lärarutbildning och blev sedan forskarassistent. Men i ett litet ämne är det svårt att hitta tjänster. Så jag jobbade på gymnasiet i några år. Men 1996 fick jag tipset att söka tjänsten som professor i klassisk filologi vid Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Universitet.
DET VAR ETT LÄROSÄTE som bildats genom en sammanslagning av Norges tekniska högskola och Trondheims universitet. Ingen var riktigt nöjd med resultatet och att undervisa i latin vid ett universitet som främst berömde sig av sin civilingenjörsutbildning blev en utmaning.
– Det kan dock vara spännande att kämpa i underläge, man har inget att förlora men allt att vinna! Också det tvärvetenskapliga samarbetet var roligt. Jag började arbeta tillsammans med Katedralskolan i Trondheim, som har tusenåriga anor, och fick på så sätt upp latinintresset bland gymnasister. Universitetet är annars generellt sett ganska dåligt på att hålla kontakt med gymnasiet, vi tycker att studenterna kan för lite, men gör tyvärr inte särskilt mycket åt det.
GUNHILD VIDÉN ARBETADE i Trondheim i tio år. Och hon menar att stämningen är mer generös, med rakare rör, i Norge än här.
– Jag kunde få en uppmuntrande klapp på axeln när något gått bra, sådant händer sällan här. Men man var också mer tydlig med sitt missnöje, vilket gör det enklare att förstå vad som är fel än när man gör som i Sverige och går som katten kring het gröt.
När Gunhild Vidén kom tillbaka till Göteborgs universitet 2006 hamnade hon åter i hetluften. Ingmar Nilsson, professor i idéhistoria, ställde upp i dekanvalet med henne som prodekan, och vann med knapp marginal. Ändå blev det till slut Sally Boyd som utsågs till dekan.
– Rektor ville ha en kvinna och det opponerar jag mig inte emot. Men det hade varit sjystare mot valberedningen att vara mer rak med vad man ville.
Några år senare, 2009, var det dags för omorganisation på Humanistiska fakulteten. Gunhild Vidén blev prefekt för den nya institutionen för språk och litteraturer som bildats av fem tidigare institutioner samt den klassiska delen av institutionen för religion, teologi och klassiska språk.
– Det var mycket att ta tag i, bland annat hade några gamla institutioner stora ekonomiska problem. Många var upprörda och i chefskapet ingår att vara den som folk blir sura på. Det gäller att lyssna på kritiken, för den kan ju vara berättigad, men att inte ta den personligt. Så uppdraget blev arbetsamt men också stimulerande. Att gå i korridorerna och om vartannat höra engelska, tyska, spanska och arabiska innebär en väldig rikedom. Och jag tror att många idag trivs bättre än före institutionssammanslagningen, både på ett professionellt och personligt plan, eftersom det idag är lättare att hitta kollegor att diskutera med.
MEN OCKSÅ DEN NYA institutionen drabbades av problem. För ett par år sedan kom exempelvis förslaget att lägga ner flera språk, bland annat de klassiska.
– Det som upprörde medarbetarna mest var nog känslan av att ha en arbetsgivare som inte förstod vad vi dagligen arbetar med. Det språk man ägnar sig åt är ofta en del av ens själva identitet, påpekar Gunhild Vidén.
Efter många protester blev resultatet till slut att italienska och nederländska lades ner, liksom slaviska språk, förutom ryska och fornkyrkoslaviska. Men de klassiska språken jämte arabiska och kinesiska finns kvar.
– Vi har just anställt två nya lärare i kinesiska, som har ett högt söktryck. Också flera nyanställningar i engelska är på gång, arabiska expanderar och grekiska har fler studenter än på länge. Det nya internationella språkprogrammet verkar gå väldigt bra och två program på avancerad nivå är planerade, inom världslitteratur och inom interkulturell kommunikation. De klassiska språken samt ryska ska utvärderas 2016, sedan får vi se vad som händer.
Just nu jobbar Gunhild Vidén halvtid som viceprefekt för forskning och forskarutbildning. Hon handleder också doktorander och har viss undervisning. Men lite forskning hinner hon också med. Det hon just nu intresserar sig för är hur människors kroppsuppfattning förändrades när kristendomen började spridas i Europa de första århundradena av vår tideräkning.
– För unga kristna högreståndskvinnor kunde det exempelvis vara svårt att hitta en lämplig man, han skulle ju inte bara tillhöra rätt klass utan också vara döpt. Ett sätt att slippa undan problemet var att viga flickan till Gud, alltså låta henne gå i kloster. Då tillföll också hemgiften klostret vilket var ett skäl till att kyrkan så småningom blev väldigt rik. Klosterliv kanske kan synas trist men var ändå ett alternativ till äktenskapet som gav flickor möjlighet att ägna sig åt intellektuellt arbete.
EN GIFT KVINNA skulle bära slöja, särskilt i kyrkan, men frågan var om också unga flickor skulle beslöja sig.
– Filosofen Tertullianus levde under andra århundradet efter Kristus och påpekade hur föredömligt beslöjade arabiska kvinnor var. Så de som tror att slöjan är ett muslimskt påfund har fel, den fanns långt tidigare, både i den arabiska och kristna världen.
Kroppen intresserar Gunhild Vidén också i ett annat sammanhang. Hon har sjungit i kör sedan studenttiden, gått dirigentkurser i Sveriges Körförbund och var under fem år ledare för kammarkören Vox Magna. Andningsteknik och vad man kan göra med sin röst fascinerar henne.
– I en kör bidrar förstås alla med sina olika sorters röster. Att dessa tillsammans kan utvecklas till en klang som är mycket större än delarna upphör aldrig att förvåna mig. Med mina körer har jag åkt till en mängd olika platser i världen, förutom till Rom också till exempelvis Island. Vi har sjungit Hälsa dem där hemma för tårögda svenskamerikaner i USA och bytt kläder i en ungersk prästs kök. I katedralen på Syrakusa sjöng vi den 13 december deras luciasång fyrstämmigt och fick applåder mitt under mässan. Men till de största händelserna hör den 17 maj 2005. På Norges nationaldag ledde jag, en svensk, kören i Nidarosdomen i Trondheim, när den sjöng det norskaste av norska, Våren av Edvard Grieg.
Text: Eva Lundgren
Foto: Johan Wingborg
GUNHILD VIDÉN
YRKE: Professor i latin, viceprefekt för forskning och forskarutbildning vid institutionen för språk och litteraturer.
AKTUELL: Ansvarig för inslagen på latin under doktorspromotionen den 24 oktober, samt för den latinska texten på diplomen.
ANDRA UPPDRAG: Vice ordförande i Svenska Klassikerförbundet, vice ordförande för Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, sitter i styrelsen för Fédération internationale des associations d’études classiques. Har bland annat skrivit boken Women in Roman literature: attitudes of authors under the Early Empire (1993).
ÅLDER: 62 år.
FAMILJ: Särbon Anders Wiklund, professor vid Högskolan för scen och musik.
DET HÄR VISSTE DU INTE: Gillar att paddla kajak vid sitt sommarställe på norra Orust.
INTRESSEN: Körsång och kördirigering, sommarstället, resor och språk.
SENAST LÄSTA BOK: Hin gode och OD, en minnesbok om Eric Ericsons år som dirigent för Orfei Drängar.
SENASTE BIOBESÖK: La grande bellezza av Paolo Sorrentino.
MUSIKSMAK: Klassisk, särskilt barockmusik; körsång.
STYRKA: Lätt för att skratta.
SVAGHET: Kan bli onödigt beskäftig.
Vad heter det på latin?
Av hela mitt hjärta: Ab imo pectore
Din för evigt: Semper tuus/tua
Familjen framför allt: Familia ante omnia
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://www.medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2014/nummer-6-14/profilen--gunhild-vid-n/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-29