Den skapande människan

NYHET: 2007-04-16 / NUMMER: 2-07

Hur mycket potential för kreativt tänkande som är nedlagt i våra gener kan vi bara tacka eller banna förfäderna för, men utifrån deras lämningar har vi stor potential att själva utveckla vår förmåga. Ett kul liv är en bra början. Lust och lekfullhet likaså.

– Självklart kan man träna sina synapser men det är så nytt att vi inte vet så mycket om det om vi jämför med träningen av muskler, säger Rolf Ekman, professor emeritus i neurokemi.
Målet med träningen är optimala frontallober med hjärnceller som har ett rikt grenverk och spänstiga synapser. Synapserna är hjärnans kommunikationsstrateger eftersom de är kontaktytor mellan hjärnans hundra miljarder nervceller. Det är sannolikt här det avgörs hur snabb- och nytänkande vi kan vara. Det kan vara så att våra tankar slutligen föds i synapserna och att de är vårt medvetandes vagga.

Bränsle för hjärnan är syre, kolhydrater, fett och proteiner. Bra mat ökar prestandan och motion är bra för syresättningen. Vila kommer vi inte undan, den behöver även hjärnan. Sömn är inte enda sättet. Att stirra på ett flöte bakom ett metspö kan vara rogivande, liksom att se ut över ett vackert landskap eller följa en trollsländas flygtur i skogsbrynet, meditera, göra qigong, se växtlighetens gång i en trädgård, lyssna på musik eller helt enkelt bara stirra ut i fjärran.
Men lika viktigt som vila, motion och näring sammantaget är lust, anser Rolf Ekman.
– Det gäller att skapa förutsättningar för så formbara synapser som möjligt. Vad som bidrar till pigga synapsers förunderliga kemi är ännu inte känt.
Forskning handlar för Rolf Ekmans del om lust att ställa frågor, frågor som han förmodligen aldrig hinner få svar på.
– Många gånger kan det vara viktigare att ställa frågorna än att få svar på dem. Vi forskare jobbar ändå inte med sanningar utan med färskvara.

För att nya sammanhang ska uppenbara sig krävs att man är öppen för det hittills otänkta och att man kan koppla samman saker i nya konstellationer. Precis så gör barn och det ska vi inte bara uppmuntra hos dem utan även hos oss själva.
– Om man stänger av leklusten hämmar man det som är så viktigt. Det som är förödande för leklusten är ens egen rädsla. Därför måste man få den genuina tryggheten ingjuten i sig under sin uppväxt.
Att kunna se oväntade sammanhang och det intressanta i ett misslyckande är inte bara tur utan en förmåga. Många stora upptäckter har varit bieffekter i jakten på någonting annat. Om bakteriologen Alexander Fleming hade varit för snabb till diskhon och inte hade sansat sig när han kom hem från semestern och upptäckte de mögliga stafylokockodlingarna som han hade glömt framme, hade långt fler människor behövt dö utan penicillin. Som väl var blev han nyfiken när han såg att bakterierna inte bet på möglet och fick nobelpriset för sina upptäckter1945. Det krävs alltså en glipa i medvetandet där det oväntade kan slinka in, men det är inte alltid vi orkar hålla den öppen.
– Allt som är nytt kräver mycket energi av hjärnan.
Det som kan locka nervceller att öka sina förgreningar är roliga, spännande upplevelser.

Vanor förenklar vår tillvaro men är en fälla för flexibilitet. Det känns tryggt att göra saker som man kan och otryggt att försättas i en situation av icke-vetande och icke-kunnande. För det krävs en viss ödmjukhet, att man står ut med att gå utanför kartan och ger sig in i okänd terräng. Över huvud taget handlar det om att utsätta sig själv för det oförutsedda genom nya upplevelser eller en ny syn på det välkända.
– Genom att göra en massa olika saker kan man träna upp sitt medvetande. Det handlar om kommunikation och att kunna registrera och ta in saker på många nivåer.
Även känslolivet behöver hållas i trim eftersom känslor är viktiga för kreativiteten. Att våga vara närvarande och låta sig bli berörd.
– Känslan av att leva är viktig.
En studie som gjorts i Lund på människor över 80 år visar att de som har en positiv livssyn klarar livet betydligt bättre oavsett om de är sjuka eller inte.
Om hjärnan har roligt hänger kroppen med anser Rolf Ekman. Men det omvända gäller också.
– Fysisk träning är oerhört nyttigt för kreativiteten.

Det finns yogier som påstår att ingen är äldre än sin ryggrad. Med det menar de att vi behöver hålla ryggraden flexibel för att inte bli rigida och åldras i förtid.
Rolf Ekman tränar spinning, pilates, bodypump, styrketräning med en intensitet som innebär nästan daglig träning. Men de stunder han mår allra bäst är när han står med spatel och kniv framför två dukar som han stryker färg över. Den ena duken är själva bilden han arbetar med, och den andra använder han för att stryka av färgen.
– Den duken är mest spännande.
Det finns en strof i dikten Romanska bågar av Tomas Tranströmer som sammanfaller med Rolf Ekmans syn på människans möjligheter att lära sig nya saker: "Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
– Vi kan hela tiden erövra ny kunskap. I skallen finns den plasticiteten – fantasins gåva. Kombinationerna av molekylära mönster är förmodligen oändliga. Alla är viktiga och allt hänger ihop.
När synapser inte får ha kul skrumpnar de och dör av leda. Egentligen borde vi ha som målsättning att lära oss så mycket nytt som möjligt varje dag. Överraskningar, uppmuntran och humor är vad hjärnan önskar sig.
– Humor bygger på att våra förväntningar bryts och att vi blir överraskade. När vi blir glada höjs dessutom nivåerna av dopamin och endorfin och då orkar vi mer.

Hjärnan förbrukar tio gånger mer energi än något annat organ i kroppen. Frågan är vad energin tar vägen, hur den används och hur vi ska kunna studera den.
– Kan det vara hjärnans plastiska funktionella inre aktiviteter från gen till synaps som kräver denna energi dygnet runt för att balansera inkommande stimuli som därefter bearbetas, tolkas och förutser kommande behov? Tala om härliga utmaningar för forskarvärlden.

Är du en skapande människa?

Kreativitet handlar mer om en grundläggande livshållning än om en speciell talang, skriver psykologiprofessorn Gudmund Smith, en av medförfattarna i boken Om kreativitet och flow. Han menar att kreativitet är en öppen kommunikation mellan djup och yta hos vissa personer, och att kreativa personer har tillgång till flera skikt inom sig.

När han undersökte en grupp forskare slogs han av att originella forskare med mycket idéer kunde beskriva tidiga barndomsminnen, ibland redan från tvåårsåldern, och att de intresserade sig för sina drömmar. De hade mardrömmar och kunde berätta att de hade perioder av ängslan och ångest. Gudmund Smith drar slutsatsen att det beror på att de har kontakt med sina subjektiva och primitiva sidor både privat och i arbetslivet och att det är jobbigt för dem samtidigt som det skapar förutsättningar för "den rätta, förhöjda kreativa temperaturen".
I en undersökning av forskare, som alla var duktiga, kom han fram till att de kunde delas in i två grupper; de effektiva och de påtagligt kreativa. Alla hade ungefär samma intellektuella skärpa men forskare i den effektiva gruppen hade lätt för att få saker ur händerna, men hade färre egna idéer och hämtade fler av sina uppslag utifrån. De påtagligt kreativa tog också intryck av forskarvärlden men formulerade sina huvudidéer utifrån en personlig bearbetning av problemen. Enligt Gudmund Smith kan de effektiva forskarna räkna sig till frontforskarna medan de kreativa forskarna inte bryr sig om ifall de följer forskningens trender. De skapar istället egna fronter utifrån ett starkt personligt engagemang.

De påtagligt kreativa forskarna är mest rädda för att förlora sin kreativitet när de åldras, medan de effektiva forskarna är trygga i att de alltid kan hämta sina uppslag utifrån.
Barn sägs ju alltid vara kreativa men Gudmund Smith menar att små barn imiterar mer än de skapar eget. Strax före skolstarten inträder dock en blomstrande skaparperiod som tyvärr mattas av redan i 7-8-årsåldern. Vid 10-11-årsåldern kommer en ny kreativ topp, strax följd av en ny lågkreativ period i 12-årsåldern. Runt 16-årsåldern kommer som väl är ännu en kreativ period. Gudmund Smith spekulerar i om dessa växlingar hänger samman med att barn periodvis måste ägna merparten av sina intellektuella resurser åt att konsolidera kunskap, och att de bara kan låta inre resurserna komma till uttryck när det behovet inte är lika stort.
Kreativa människor har stort behov av autonomi, slår Gudmund Smith fast, men det är inte sant att alla konstnärer är kreativa. En del är helt enkelt bara bra på att behärska instrumenten och formerna och att imitera det som rör sig i tiden.

En medvetenhet om konflikter verkar bra för kreativiteten. Även konstnärer kan tala om sitt arbete som ett försök till problemlösning, precis som forskare gör, vilket Gudmund Smith menar är ett tecken på att även deras arbete lever på motsättningar. Motsättningarna hjälper dem att få kontakt med omedvetna konflikter.
Kreativa människor har helt enkelt fler portar öppna, är flexibla och kan lättare komma i kontakt med de egna dolda källorna. Dessutom använder de mindre etablerade sätt för att lösa problem. Med ett barns fördomsfria syn på verkligheten kan de kombinera oväntade perspektiv för att hitta nya oprövade vägar. Gudmund Smith menar att den kreativa upplever verkligheten inte bara som tecken utan även som symboler. Under den påtagliga ytan finns något mångdimensionellt, uppfodrande och inspirerande.

Illustration: Rolf Hallin

AV: KAJSA ASKLÖF